Aftonbladet – 7 mars 1860, sida 1

Ni har fullkomligen riktigt upfattat mir mening, hr Barsad. Jag vill icke. Cartons obesvärade sätt att vara understödde icke litet hans fintlighet och hans talent att uppgöra ett sådant slags ärende, som han här hade i sinnet, med ett sådant slags person, som han här hade framför sig. Hans erfarna blick uppfattade detta genast, och han beslöt att begagna sig deraf. Det var just hvad jag sade dig, sade spionen med: en förebrående blick på sin syster; om någonting obehagligt blir följden häraf för mig, så är det dig som jag har att tacka derför. Hvad nu, hr Barsad! utropade Carton: Var icke otacksam. Om det icke hade varit för den djupa aktnings skuld, som jag verkligen hyser för er syster, så skulle jag troligen icke på detta fogliga sätt hafva inledt ett förslag, som jag ämnar göra er till vår ömsesidiga belåtenhet. Följer ni mig till Tellsons kontor? Jag undrar just hvad ni har att säga mig. Ja, jag följer er. Öm pni vill, så följa vi först er. syster hem till hennes port. Gif mig armen, miss Pross. Det är otryggt för er, att gå ensam på dessa gator, och emedan er följeslagare känner hr Barsad, så vill jag att han också skall följa med till Tellsons. Låt oss gå nu Miss Pross påminde sig kort derefter — och detta minne följde henne sedan till hennes död — att, då hon med en blick, som bad om skonsamhet mot hennes bror, såg honom i ansigtet och lade sin hand på hans arm, denna arm kändes spänstig som en stålfjeder, och någonting entusiastiskt lyste i hans ögon, som icke blott stod i motsägelse med hans ovårdiga sätt att vara, utan gjorde honom till en helt ny menniska af ädlare art. Hon var dock för mycket upptagen af farhågor med