Aftonbladet – 7 mars 1860, sida 1

hade ett hederligare yrke — att herr Barsad icke vore ett fängelsefår. Får) var på den tiden öknamnet på en under fångvaktmästarnes kommando tjenstgörande spion. — Den bleke spionen blef nu blekare än förut, och frågade Carton huru han kunde understå sig ... Jag skall säga er huru det förhåller sig, sade Carton. Jag fick se er komma ut från Conciergerie-häktet då jag stod och betraktade det fängelsets murar för ett par timmar sedan. Ni har en fysionomi, som man icke lätt glömmer, och jag har lätt för att komma ihåg fysionomier. Det väckte min nyfikenhet att se er komma ut från det der stället; och emedan jag hade mina — för er ingalunda obekanta — skäl, att ana något sammanhang emellan er person och den olycka, som träffat en min vän, så följde jag er ispåren. Jag följde er in på krogen härbredvid och satt der icke långt ifrån er. Af ert oförbehållsamma skräfvel, och af det som öppet talades bland edra beundrare, var det mig lätt att sluta till arten af er befattning. Och på det viset bar det nu småningom fogat sig så, att hvad jag gjorde på en slump, gifvit mig uppslag till en ordentlig plan med er, hr Barsad. Hvad för ea plan? frågade spionen. Det skulle vara för vidlyftigt, och kunde äfven vara vådligt, att uppgöra den saken på öppen gata. Skulle ni icke vilja skänka mig ett förtroligt samtal med er på en liten stund någonstädes — på Tellsons kontor, till exempel? Ar det er mening att tvinga mig att gå dit? Har jag sagt något dylikt? Nå, hvarföre skulle jag då gå dit? Sannerli en jag det kan säga, br Barsad, om icke ni kan göra det Skall det betyda, att ni icke vill säga det?