Aftonbladet – 7 mars 1860, sida 1

— du kan, och låt mig vara i fred. Jag har brådtom. Jag är i republikens tjenst. i Min engelske broder Salomon,y sade miss Pross i djupt bedröfvad ton, och i det hon uppslog sina tårfyllda ögon, som hade anlag att bli en af de bästa och största män i sitt fädernesland, i tjenst hos utländningart... Och sådana utländningar! Jag skulle nästan hellre velat se den kära gossen ligga... Det är som jag sade, afbröt hennes bror. Jag viste det nog! Du vill nödvändigt bli min mörderska. Min egen syster skall göra mig till en af de misstänkta. Och det just som jag håller på att göra min lycka Ib Den nådige guden afvände sådant skrek miss Pross. Ty hellre vill jag aldrig återse dig mer, dyre broder, ehuru jag alltid hållit dig hbjertinnerligen kär, och så alltid skall göra. Skänk mig endast ett vänligt ord, och säg mig, att ingen ovänskap eller kallsinnighet råder oss emellan, så skall jag inte uppehålla dig längre. Goda själ! Liksom kallsinnigheten dem emellan hade uppkommit af någothennes förvållande! Liksom icke Lorry för flera år sedan, i det tysta hörnet i Soho, hade haft reda. på, att denne dråplige broder hade förstört hennes penningar och öfvergifvit henne. Han höll emellertid på att säga det bes gärda vänliga ordet, med vida nödbjudnare miskund och nedlåtenhet, än han skulle kunnat visa, derest förhållandet: dem emellan hade varit motsatsen af hvad det verkligen var — ty att sturskas; när man har orätt, är ingenting ovanligt här i verlden — då Crunceher helt plötsligen öfverraskade: honom med följande besynnerliga: fråga. Hör påjherre: törs Jag fråga hern, onvhem heter Jolm Salomon, eller: Salomon John ?a Den republikanske tjenstemannen vände sig; hastigt om och såg på honom med en blick