Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 2

I MB Ota böljade omkring honom; ochur Hvars stormiga djup sådan? förfärligt vidunderliga-an sigten uppdöko för hans syn, att han mer än en gång började misstänker, att han ieke-hade rätt reda på sig, och att han i sjelfva verket befann sig i kärran på vägen till guillotinen. Sålunda stormade de i detta fantastiska tåg vildt framåt, omfamnande hvar ochi.en, som de mötte, och visande honom triumfatorn. Den republikanska röda färgen lyste bjert mot den hvita snön, som betäckte de ännu rödare spåren af dessa ;stojande menniskors republikanska bragder, Ändtligen stannade tåget på gården till huset, hvarest Lucie bodde. Hennes far hade gått förut för att förbereda henne på hans ankomst, och i detsamma som ban satte foten på marken sjönk hon maktlös i hans famn, S säd. Vid åsynen af detta rörande uppträde började några personer i folkhopen uttrycka sin förtjusning med dans. Genast började alla de andra dansa, och hela gården genljöd af Carmagnolen. Sedan upphöjde de på den lediga stolen en ung flicka ur hopen, för att föra. henne i triumt såsom Frihetens gudinnan, och så bar det af genom de angränsande gatorna, utefter floden och öfver bron, allt under den mest vilda, sjungande och dansande förtjusning. Sedan Darnay tryckt handen på Manette, som stod segrande och stolt framför honom: sedan han tryckt handen på Lorry, som ans lände flåsande efter den möda han haft att arbeta sig fram genom den mötande Carmagnolens störtsjö: och sedan han kysst sin lilla dotter, som man upplyfte för att låta henne slå sina små armar kring hans hals: och sedan han omfamnat den alltid lika nitiska och trogna Pross,.som: hade kommit emot honom med barnet; tog. han sin makaisin famn och bar henne upp. på derasgrups..,,.: Sönniasne