Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 1

uppropade hade dött? fängelset, hvilket man glömt; två hade rödanbliftit guillötinerade, hvilket man likaledes glömt. Cistän upplöstes I det hvälfda rummet, hvarest Darnay hade sett den stora fång-söcieteten onijäftonen då han anlände, Hvarenda en af dem Kän då. såg, hade omkommit,i den stora Septemberslagten; hvarenda menniskovarelse; med hvilken ban södermeta hade gjort en närmare bekantskap och sedan skilts ifrån, hade dött på schavotten. 7 oe E Några brådskande ord af ömhet och deltagande — och dermed vår: afskedets ständ förbi. Sådant var så alldagligt. Sällskapet höll på att anordna en pahtlek och en liten concert för .den aftonen. Några smögo gig till de förgallrade fönstren, och greto der; nen tjugo platser i det. tilltänkta aftonnöjet skulle fyllas, . och man hade icke så långt till stängningstimmar 4 då de gemensamma salarne och korridorerne, skulle öfverlemnas ät de stora hundarna, som höllo vakt der under natten. Fångarna voro långt ifrån. att vara tanklösa eller känslolösa: deras sinnelag var en. verkan af tidens art. Det var ungefär på samma sätt som. ett slags vansinnighet eller rus, efter hvad man med visshet vet, dref åtskilliga personer att onödigtvis utsätta sig för guillotinen och dö på den, icke till följd al något skrytaktigt öfverdåd, utan gripne:af den vildt uppskakade allmänna anden, På tider af.en härjande farsot händer. det stundom, att man känner en benägenhet att närma sig faran — en plötslig, vidunderlig benägenhet att, dö af den. rådande. sjukdomen. I hvarje nniskas. bröst slumra, dylika förunderliga benägenheter, som endast behöfva ar TS yttre anledning väckas för att yppa sin illvarelse. Vägen till Conciergeriet var kort och mörk; natten i dess af ohyra uppfyllda celler var