Aftonbladet – 3 mars 1860, sida 2

Bm —Ä .— —-— —.—.—X..Ö— — — — —— ——-Ä——-Cid——— COMOVMOMMX XX nu buller af steg och skrålande röster närma sig platsen der hon stod, hvilket högligen förskräckte henne; Ett ögonblick derefter framrusade en skara af menniskor förbi hörnet vid fängelsemuren ; midtibland...dem befann tig vedsågaren, hand i hand med La Vengeance, Det var minst en femhundra! personer, och de dansade liksom femtusen onda andar. De hade ingen annan musik än sn egen sång... De dansade efter melodien af den folkkära revolutionsvisan, hållande en vild takt; som mycket liknade en enstämmig tandagnisslan. Män och qvinnor dansade med hvarandra, qvinnor dansade med hvarandra, män dansade med hvarandra, allt efter som slumpen förde dem tillsammans. I föfstohe tedde de sig endast såsom ett vildt kaos af röda mässor och grofva yllepaltor; men sedan de börjat fylla platsen och stannade för att dansa helt nära Lucie, företedde de en spöklik syn af dansande gålningar. De figurerade mot :hvarandra fram och tilibaka, slogp hvarandra i händerna, grepo hvarandra I hufvudet,snurrade omkring ensamma, snurrade omkring parvis, till dess flera af dem föllo omkull. Under det dessa lågo der, svängde sig de andra, hand ihand, i en stor ring: så upplöstes ringen, och nu svängde de sig i särskildta mindre ringar, till dess alia på en gång stannade, hörjade igen; slogo, sleto, klappade i händerna, och svängde om åt motsatt håll. ja stannade de igen, gjorde ett uppehåll, slogo åter: takten, uppställde sig i leder efter hela bredden af gatan, och rusade bort tjutande, med hufvudet djupt nedsänkt och händerna högt upp i vädret. Ingen slagtning skulle ha kunnat se så förfärlig ut söm denne dans. Det var glädjens fallne engel — någonting i sig sjelf oskyldigt, men nu fördjefladt — ett nöjsamt tidsfördrif, förvandladt till ett medel att upphetsa blodet, förvirra sinnena och förhärda