Aftonbladet – 3 mars 1860, sida 1

Mitt hjerta, i Charles fängelse är ett fönster högt upp mot taket, som han kan komma åt att någongång få se utigenom klockan tre eftermiddagen. När nu detta låter sig göra — hvilket beror af många tillfälligheter — så skulle han kunna se dig, menar han, på gatan, om du stode på en viss plats, som jag kan visa dig. Men du skall icke vara istånd att-se honom, stackars barn, och äfven om du det kunde, så skulle det vara vådligt att göra något igenkänningstecken. Ack, visa mig den platsen, min far, så skall jag gå dit hvarenda dag. Från den stunden tillbragte hon hvarje dag, i regn eller solsken, två timmar på den platsen. När klockan slog tu, var-hon der; när hon slog fyra, gick hon undergifvet derifrån. När det icke var alltför -regnigt eller kallt för hennes barn att vara med, gingo de båda tillsammans; annars gick hon ensam, men försummade aldrig en enda dag. Denna plats var ett mörkt och smutsigt hörn vid en liten krokig gata. En vedsågares koja var det enda hus i närheten; för öfrigt endast en lång mur utefter gatan. När hon tredje dagen kom dit, blef hon bemärkt af vedsågaren. AS God dag, medborgarinna.v God dag, medborgare.n ER Denna titulatur var nu föreskrifven genom en särskild lag. Han hade genom frivillig öfverenskommelse kommit i bruk. redan någon tid förut bland äkta och veritabla patricter, men skulle nu enligt lag begagnas af hver och en. Spatserar här igen, medborgarinna??245ER Som ni ser, medborgare.n Vedsågaren, som var en liten karl med särdeles lifliga åtbörder (han hade förut varit väglagare), kastade en blick på fängelset, pekade på det, satte sina tio finger framför ansigtet, för att dermed föreställa ett galler, och tittade på ett lustigt sätt emellan dem. Men det är en sak, som inte angår mign, sade han och fortfor att såga sin ved. SEERg