Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 2

Makar och mödrar, det ha vi nog sett sedan vi voro så små som det der barnet, har man just icke frågat stort efter. Ha vi icke sett, ofta nog, deras män, och fäder kastas i fängelse och hållas skilda ifrån dem? -Ha vi icke i alla våra dagar sett våra systrar, qvinnor liksom vi, lida, de sjelfva och deras barn; fattigdom, nakenhet, hunger, törst, sjukdom, uselhet, förtryck och allt slags vanvårdnad och förakt? Vi aldrig annat sett, svarade La Vengeance i ViVha fördragit detta länge, fortfor fru Defarge, i det hon åter riktade sina blickar på Lucie. Döm sjelf! Tycker ni att en makas och moders sorg. skall kunna betyda myeket för, oes nu? . Hon började. sticka igen och lemnade rummet, La Vengeance följde henne. Defarge aflägsnade. sig sist och stängde dörren efter sig. Fatta mod, käraste Lucie, sade Lorry, i det han upplyftehenne. Fatta mod! Allting liknar sig väl för oss; mycket bättre än det nyss gått för så många arma slagtoffer. Var nu glad och tacka Gud för att det är som; det ärl Jag är icke otacksam i mitt hjerta, hoppas jag; men den der förfärliga qvinnar... jag tycker att hon liksom kastar en skugga öfver mig och alla mina förhoppningar.s Så, så, så! sade Lorry. Hvad är nu detta för ett klenmod hos min lilla modiga Lucie? En skugga må det väl kallas! Ingenting verkligt deri, kära Lucie ! Men skuggan af des:a personers hela beter ende hvilade, det oaktadt, mörk och dyster öfver honom sjelf, och oroade bonom i hemlighet på det högsta,