Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 2

slumrat under den tid det stått stilla, då uppfylldes han af förtröstan. Svårare förhinder än de, med hvilka Manette vid den tiden hade att kämpa, skulle hafva måst vika för hans-ihärdighet. Under det ban höll sig qvar på sin plats såsom läktire, som tog omvårdnad om alla sorters menniskor, fängslade och fria, fika och fattiga, elaka och goda, begagnade han sin personliga inflytelse medsådan klokhet, att han snart blef utnämnd till öfverläkare vid tre fängelser, Bländ dem La Force, Han kunde nu lemna Läcie den hugnande underrättelsen, att hennes man icke mer befann sig i ensamt fängelse, utan i sällskap med den öfriga fångskaran. Hän besökte Darnay hvarje vecka, och förde till hans maka ljufva budskap omedelbarligen från hans mun, Stundom fick hon äfven ett bref ifrån honom (ehuru aldrig genom Manette), men hon fick icke skrifva till Bonom, Ty bland alla de många ursinniga misstankar mot fångarna för stämplingar, voro de ursinnigast, hvilka voro riktade mot emigranter, som hade vänner eller bestående förbindelser i främmande länder. Detta nya lif var för Manette visserligen ett oroligt lif; likväl upptäckte Iörrys skarpa blick, att det erbjöd en näring åt hans stoltet, som förlänade honom nya krafter. Det åg i denna stolthet ingenting otillbörligt; det var en berättigad och ädel stolthet; för den ;ktgifvande Lorry var hon dock alltid någoning eget och märkvärdigt, Manette visste, tt allt intill nu hade hos hans dotter och ans vän tanken på hans fångenskap alltid ramträdt ijsällskap med tanken på harnsjsin1essjukdom, hans elände och svaghet. tRArte fällor I