Af de temligen torftiga underrättelser. som dagens utländska post medför, kan man emellertid sluta, att Frankrike i närvarande ögonblick befinner sig i en ganska besvärlig ställning i afseende på den italienska frågans lösning. Ej nog med att Österrike håller sig strängt fast vid Zäricherfredens bestämmelser, och påfven obevekligt afslår alla bemedlingsförslag; Ryssland och Preussen tyckas äfvenledes å sin sida ingalunda benägna att gå in på de af engelska kabin:ttet framställda bekanta propositionerna. De båda sistnämnda makterna ha nemligen i sitt svar på den franska depesch, som till deras pröfning framlade berörde propositioner, anmärkt, att förslaget icke allenast vore stridande emot deras politiska tendenser, utan ock att det i vissa punkter stödde sig på grunsatser. som befunne sig i rak motsats med den rätt, hvaruppå deras egsn suveräna makt hvilade. Emellertid ha de icke bestämdt förkastat de engelska förslagen, utan inskränkt sig till att diskutera principerna och de vådor, som : af dessas antagande kunde uppstå för det monarkiska Europa. Furst Gortschakow förklarar ytterligare i sin sednaste depesch, att Rysslånd och Preussen fortfarande anse önskligt, att stormakterna måtte i en konferens behandla icke allenast denna fråga, utan ock åtskilliga ändra af vigt (den orientaliska t. ex.2). Ryktet om att Kyssland skulle ha af Sardinien peremtoriskt fordrat uppgifvandet af anspråken på Centralitaliens införlifvande synas deremot icke bekräfta sig. Under dessa förhållanden, och då de engelska förslagen ingenstädes blifvit gynsamt emottagna, påstås inom de officiella kretsarne i Paris, att kejsaren skulle, utan att helt och hållet öfvergifva tanken på en konferens eller kongress, ha ånyo satt sig i förbindelse med England, och med dess begifvande den 23 Februari till Milano afsändt en ung diplomat, hr Boudin, för att meddela konung Victor Emanuel följande förlikningsförslag: 1:o Förslaget att införlifva Toscana med Piemont skulle helt och hållet öfvergifvas. Toscanska folket skulle kallas att uttala sig på nytt rörande valet af suverän. Frankrike ville emellertid samtycka till att man härtill utsåge den unge hertigen af Genua (en femårig herre), konungens brorson. Han är son till Elisabeth af Saxen, enka efter den aflidne hertigen af Genua, konung Victor Emanuels broder. 2:o Frankrike ser icke något hinder emot att Parma och Modena infö.lifvas med Piemont. 3:o Frågan öm Romagna skulle för ögonblicket hvila, för att hänskjutas till en konferens; men Frankrike afstår icke från sin mening att försätta denna provins i afseende på romerska stolen i samma ställning som Donaufurstendömena nu intaga till sultanen. Romagna skulle komma att bilda ett slags annex antingen till Toscana eller Piemont, och endera af dessa stater sålunda bli en slags vasall under påfvens länshöghet. Dessa trenne punkter skulle föreläggas Sardinien med inbjudning att derefter rätta sin italienska politik. Skulle sistnämnda makt icke vilja häruti foga sig efter kejsarens önskan, så förklarar man uti ifrågavarande depcsch att de franska trupperna genast komma att draga tig tillbaka utur Norra Italien, och sålunda lemna piemontesarne att på egen hand möta äfventyret af en ny kamp med österrikarne samt revolutionens alla vådor. Ifall denna underrättelse, hemtad uren Pariserkorrespondens till Indgpendance Belge, skulle bekräfta sig, så torde under närvarande förhållanden, och med den hållning de italienska folken från början ända intill närvarande stund visat sig intaga, Piemonts svar icke kunna utfalla annat än vägrande, och såiunda den sista akten af det stora skådespelet innan kort vara att förvänta. —LLLL Dagbladet. innehåller i. dag en förklaring vn AT 2 I KR AR