Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 1

oroligaste af alla, och att Defarge sjelf, som tvifvelsutan. derstädes utöfvade stor inflytelse, var djupt invecklad i de vådliga saker och ting, som der voro å bane. När det nu led till middagen, och doktorn icke återkom. och hvarje minuts uppskof kunde sätta Tellsonska :banken i fara, rådgjorde Lorry med Lucie, Hon sade, att hennes far hade haft för afsigt att på kort tid hyra en våning i detta qvarter, ochi närheten af banklokalen, Då nu från affärsståndpunkten häremot intet var att invända, och då Lorry förutsåg, att, äfven om allt stode väl till med Charles och han skulle återfå sin frihet, han dock icke kunde hoppas att få lemna staden, så begaf han sig ut för att höra efter en sådan våning och fann äfven en passande lägenhet der långt uppe på en aflägsen bisata, hvarest de skrufvade luckorna i alla fönster på husen i ett stort ödsligt qvarter antydde öfvergifna hem, . Till denna våning flyttade han genast Lucie, hennes barn och miss Pross, samt gjorde det åt dem så beqvämt han kunde, och vida beqvämare än han hade, det sjelf. Han lemnade Jerry. hos. dem; såsom en bastant och pålitlig. portvakt, och återvände till sina egna göromål. , Han gick till dem med ;ett tungt och nedslaget sinne, och dagen blef honom mycket lång och tungsam. Den värsta dag är dock aldrig så lång, att han icke hafver en ända; det blef afton och tiden var, inne att stänga banken. Lorry befann sig åter ensam i samma rum, som föregående aftonen, och funderade på hvati som nu vore att göra, då han hörde steg i trappan. Inom få ögonvlick stod en karl. framför bonom, hvilken, med en skarpt forskande blick på honom, tilltalade honom: vid hans namn. : Tjenarel sade Lorry. Känner ni mig?