Aftonbladet – 1 mars 1860, sida 1

fart, det ena dekretet efterföljde det andra mdd sådan svindlande hastighet, att nu — den tredje September — patriotiske komfrissarier redan hade tagit Monseigneurs hotel i besittning; betecknat det med tricoloren, och söpo bränvin i paradrummen. En affärslokal i London, liknande Tellsons affärslokal i Paris, skulle snart hafva bragt Huset från vettet, och nödgat det att slå vantarna i bordet,. Ty hvad skulle britiskt allvar och redbarhet hafva sagt om orangeträd i krukor på gården utanför en bank, och om — ännu värre — en målad Cupido i taket öfver pulpeterna? Tellsons hade låtit hvitlimma taket; men den lilla guden sågs ännu der uppe i taket, i den littfärdigaste drägt, från morgon till qväll ed sin pil måtta — såsom hah så-ofta gör — efter pergar. Bankrutt skulle utan tvifvel blifvit on följd af denne unge hednings fukter, äfvensom af en med förhängen prydd alkov, som framskymtade : bakom den odödlige piltens rygg, desslikes af en i en stor tryraå, samt desslikes af konptorister, som alls icke voro gamle, och som vid ringaste anledning dansade på publika baler. Men en fransk Telisonian kunde utan ringäste svårighet reda sig med sådana saker och ting, och så länge sow: öfriga saker och ting hade bållit ihop, had ingen menniska hyst något misstroende till bemälde Tellsons-parisare, eller tagit tillbaka sina hos dem insatta penningar. Hvilka deposita skulle blifva uttagna hos Tellsons hädanefter, eller ligga qvar hos dem; förlorade och glömda: hvilka dyrbarheter af guld och ädla stenar skulle ligga och förblekna i deras gömmnior, under det deras egarc; förblekuade i fängelsets mörker, och sedan de omkommit på schavotten: huru många kontokuranter med herrar Tellson comp, aldrig balänceradei denna veriden, skulle