Aftonbladet – 29 februari 1860, sida 2

Hvar, upprepade samma person, utan att taga minsta notis om hvad Darnay sagt, hvar äro den här fångens papper? Den druckne patricten Hade dem i sin mössa och tog nu fram dem. Då befälbafvaren genomögnade Gaåbelles bref, visade han tecken till en viss oro och öfverraskning och betraktade Darnay uppmärksamt. Han lemnade eskorten och den eskorterade utan att yttra ett ord och gick in i vaktrummet; under tiden sutto de på sina hästar utanför stadsporten. Då Darnay under denna oroliga väntan såg sig omkring, varsnade han, att porten bevakades af en vakt, sammansatt af soldater och patrioter, af hvilka de sednare likväl utgjorde det vida största antalet; äfvensom att, under det att landtfolk, som ankommo med lifsmedel, och annat dylikt folk icke mötte någon synnerlig svårighet att komma in i staden, det deremot, äfven för sådant felk, var förenadt med stora svårigheter att slippa ut igen. En brokig skara af män j och qvinnor, för att icke tala om allehanda slags dragare och åkdon, väntade på att bli utsläppta; men nagelfarandet med hvarje persons identitet räckte så länge, att de endast mycket långsamt, en och en i sender, utsläpptes genom slagbommen. Några af dessa personer visste på förhand, att ordningen att bli förhörda skulle komma till dem så sent, att: de lade sig ner På marken för att sofva eller röka, under det andra pratade eller slankade omkring. Den röda mössan och den tre gade Kokarden buros allmänneligen, både : män och qvinnor. Fn i När Darnay suttit der i sin sadel vid pass! en half timma, betraktande alla dessa saker och ting, återkom samme befälhafvare och b fallde vakten att öppna slagbommen. Sedan öfverlemnäde Kan åt eskorten ett qvitto på den eskorterade, och tillsade Darnay att sitt. i