Aftonbladet – 29 februari 1860, sida 2

tande, att jag kommit hit frivilligt, i anledning af en medborgares begäran i det bref, som ligger framför er. Jag har kommit hit för att rättfärdiga honom och rättfärdiga mig sjelf. Jag begär intet annat än att ofördröjligen få göra det. Är icke det min rättighet? Emigranter ha inga rättigheter, Evremonde, var det plumpa svaret. N Officern fortfor att skrifva, genomläste, sedan han slutat, hvad han skrifvit, sandade det och öfverlemnade det åt medborgaren Defarge, sägande: I ensamt fängelsel Medborgaren Defärge hviftade med papperet åt. Darnay till tecken att han måste följa honom. Fången lydde, och en vakt af två beväpnade patrioter veledsagade dem. Det är ni, sade Defarge med låg röst, då de gingo utför vakthusets trappor och togo vägen ät staden, som är gilt med dottren till doktor Manette, hvilken varit inspärrad i den fortdna Bastiljen ? z Jan, svarade Darnay med uttryck af öfverraskning: T Mitt namn är Defarge, vinskänk i qvarteret Saint Antoine. Ni Har kanske hört talas om mig. N R Visserligen. Det var hos er som min hustru återfick sin far. Ordet mhustrup tycktes hos medborgaren Defatge väcka ett plötsligt minne af någon. ting obehagligt, så att han med ett uttryck af dyster otålighet sade: Jag frågar er i dem der nyfödda katiga flickans namn, La Guillotine kallad, hvad böfveln hade ni att göra i Frankrike? Jag har ju nyss sagt hvarföre jag kommit hit. Tror ni icke att hvad jag sagt är sanning ? En ledsam sanning för er., sade Defarge, i det han rynkade ögonbrynen och såg rakt framför sig.