Aftonbladet – 28 februari 1860, sida 3

Iskar, i egenskap af rättmätiga husbönder, kunna broderligen omklappa, i fall de förra icke vilja mottaga en svensk ståthållare. Bra vo! Nordström har rättI ropar magistraten i Skråköping, som i hjertat förbannat husagans sfskaffande. Bravo, Nordström! ropar Väktaren på Zions höjder. Bravissimo, Nordström! utbrista i chorus Nya Dagligt Allehanda och statens underdånigsten tjenare samt Handelstidningen och Östgötha OCorrespondenten; ja — 0 fasa för Norge! Kalmarposten är så godhetsfoll och instär I blyggemin, ty sjelfva kungen tros ba öfver gått på Aftonbladets sida. Hvilken lit! Hvilken vrede! Hvad sentimentala tårar! Och ået bistra hotet sedan om en ministerkris vis-å-vis majestätet! Synes dig ikke, Jesper, at jeg har noget majestetisk i mit Ansigt, saa det kan indjage Skrek og Kjerlighed paa eenvang 2 Men, hören oss, mina herrar! utbrista professor Rydin och adjunkten Malmström i Upsala, hållande ett flygblad i banden. Nej, vi läsa hvarken Aftoneller flygblad, era lärda renegater; Nordström har rätt! infaller kören. Men se här klara, tydliga bevis, att Nordström har orättl — Nej, nej! Vi höra icke på det örat!I ären af samma ull som professor Carlson! Norrmännen skola erkänna oss som öfverherrar; ty vi strida i liberaliemens och fosterlandets intresse. Er och det fördömda Aftonbladet, det osvenska, vidunderliga Aftonbladet skall knäfveln regera, om inte......I — Men så läsen och begrunden då, i förnuftets namn, vårt flygblad ! utbrista Rydin och Malmström för sista gången. Nej! svara fantasterna med vild uppsyn och draget svärd å la Tyboe. Nordström är vår anförare! Endast Nordström har rätt! Nordström är vår gud! Lefve Nordström! Ned med norrmännen ! Det är ett faktum, att känslomenniskor, i hjertat goda och hederliga, ha mycket lätt att slå öfver från liberalism till fanatisk despotism, när de råka att vurma för en sak, den de inbilla sig vara riktig. Så kan man säga förbållandet vara med det politiska klöfverbladet i Göteborg, Linköping och Kalmar. Men, gudarne vare lof, den stora allmänheten i landsorten är dock mycket lugn, ja. lugn som en filbunkea, heter det i Jolins komedi,. Den läser cech undrar hvad slut det skall blifva på den väldiga fejden i norska frågan i tidningar och flygblad, under det att den inkarnerade aristokratien och prelaturen tågar redan i drömmen, med ferlan i band, jublande in i Kristiania och ditsätter Nordström eller någon annan populär svensk man till ståthållare. Sjelfva folket, kärnan af nationen, bryr sig icke stort om hvem som för ståten der. Det unnar norrmännen all politisk fribet, på samma gång det tycker att de. senare borde i allmänhet vara artigare, mera gentlemen mot svenskarne. När alla fantasterna skrikit sig heza, tiga de sedan. Förståndet och eftertankan komma snart och afkyla passionens feberglöd. Först då kan det bli fråga om en praktisk lösning af vissa intrasslade unionsförhållanden. Men låtom oss vända oss till en annan svensk-norsk angelägenhet, som icke gjort det minsta buller af sig inom tidningspressen, ehuru den också berör rangen: jag menar Sverges och Norges kalender för skottåret 1860, utgifven, efter K. M:ts nådigste förordnande, af dess vetenskapsakademi. Som denne svensk-norska vägledare på rangens höjder och inom embetsverken är i flera fall vilseledande, tager jag mig friheten anmärka en och annan oriktighet af de många der förekomma. I allmänbet kan man säga att redaktionen af denna riksbok vittnar om ojemnhet samt här och der om verkligt slarf. Hvad särskilt elementarläroverken angår, förekomma der många felaktiga uppgifter. Så hart. ex. Vexiö fått vå lektorer i latinet, eller en mer än staten består, under det attlektorn ilatinet i Visby uppföres, bland adjunkterna. Karlstad har, besynnerhgt nog, blifvit utan rektor, så att man vore färdig tro, att läroverket der styrt sig sjelft, så vida man icke genom tidningarne visste att der i fjor fanns tilljörordnad och vid julen utnämnd rektor. I Hernösand har, som bekant är, teologie kandidaten mag. Widen 1859 blifvit utnämnd till lektor i teologi efter lektor Cornelius, hvilken sökt och vunnit transport till Linköping; men det är omöjligt att i statskalendern få reda på ber Cornelius. Han är således alldeles försvunnen. Lektor Mossberg, som tjenstgör i Westerås, säges, utan tvifvel till sin egen förundran, vara utnämnd lektor i latinet i Kalmar, hvarifrån han nyligen transporterats till Westerås. I slutet af kalendern heter det, att uppgifter till densamma icke ankommit från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län, konsistorium i Kalmar stift och navigationsskolan i Kalmar, och orsaken härtill uppgifves vara den, att redaktionens skrifvelser om berörde uppgifter gått förlorade med ångfartyget Nagler. Med anledning häraf, frågar säkert läsaren: Hade vetenskapsakademien icke råd att bekosta nytt postporto til Kalmar, efter som den icke aftsände nya skrifvelser dit? Nagler förgicks i November, och kalendern började tryckas först den 6 December. Hilariuss Hos redaktionen af Aftonbladet anhålles om inför nde i tidningen af följande: I Aftonbladet för den 22 dennes är meddeladt att tidningen Göteborgsposten: i en följe af artiklar framställt anmärkningar emot den för trafiken å statens jernvägar gällande taxa. Med anledning härat får jag meddela, att