Aftonbladet – 28 februari 1860, sida 3

-) kontroll dessutom kunde utöfvas både af afJsändaren och emottagaren. Å Det kan tilläfventyrs ännu invändas, att den befarade olägenheten af fördröjd expedition för de angelägnare telegrammerna härigenom visserligen vore undanröjd, men att deremot nyttan af nedsättningen i sin helhet blefve blott skenbar, i fall korrespondensen å vi sa telegraflinier ökades så, att de telegrammer, för hvilka enkelt porto betaltes, kunde få vänta t. ex. hela dygn på afsändandet. Men denna invändning är den lättaste att vederlägga, Ty om antalet af telegrammer så ökade sig, I finge ju äfven staten å dessa linier så betydligt ökade inkomster, att det skulle väl bära sig, till och med blifva af stor fördel att öka telegraftrådarnes antal och anskaffa flera apparater samt ökad betjening å stationerna, för att kunna åtminstone på dagen medhinna expeditionen under alla vanliga förhållanden. Sällsynta undantag i följd af någon alldeles oförutsedd händelse, sådan som krisen 1857, få väl icke tagas i beräkning till grund för det normala förhållandet, lika litet som det kan undvikas att på en jernväg kan en eller par gånger om året tillströmma ett större antal resande, än som kunna expedieras i ett bantåg med det befintliga, för förhållanden i allmänhet beräknade antalet vagnar och lokomotiver. . Skulle det förestående, såsom vi boppas, befinnas grundadt, så återstår att tillse, huruvida inrättningen ej skulle bära sig med den till: kning i korrespondens, som uppstode genom nedsättning i taxan. Den sannolikhets. beräkning, som i detta afseende förekommer i hr Hjertas motion, grundar sig först och främst på erfarenheten från Schweiz, der te. legraferna, med en taxa af högst 1 franc för enkelt telegram, underhålla sig sjelfva, oaktadt stationernas antal i förhållande till befolkningens är större än i något annat land; och härtill kunde äfven läggas Wirtemberg, der förhållandet lärer vara detsamma. Emot ett sådant från erfarenheten hemtadt -skäl kan naturligtvis ej finnas annat att invända, än att Schweiz är vida tätare befolkadt och afstånden mindre än i Sverge. Men denna invändning är mera skenbar än verklig. Ty då i det vidsträckta Norrland t. ex: blott finnas några få stationer och egentligen blott en hufvudledning utåt kusten, så behöfver största delen af dess areal icke tagas i beräkning. Och hvad afstånden beträffar, så åstadkomma de väl en ökad kostnad, men denna inskränker sig till utgiften för stolpar och trådar samt tillsynen derå, och detta bör kunna ersättas af den högre afgiften fir de större afstånden, I alla fall, om staten af politiska skäl anser sig böra underhålla telegrafisk förbindelse för dessa orter, utan särskild högre ersättning af de korresponderande, så må väl denna uppoffring kunna ega rum, utan aft det skall beböfva betunga de korresponderande i hela det öfriga riket; och då blir jemförelsen med Schweiz i öfrigt ingalunda öfverdrifven. Det andra skälet för nedsättning! taxan var hemtadt ifrån den förutsättningen, att hvarje station med ett instrument och tolf timmars daglig tjenstgöring, d. v. s. med ett ombyte af servis, bör kunna expediera 240 telegrammer, då hvarje bokstaf i medeltal anses ej medtaga mer än två sekunder och ett enkelt telegram bestå i medeltal af 100 bokstäfver, Med antagande likväl af blott halfva detta antal visades det uti motionen, enligt 1857 års redogörelse att öfverhufvud blott en obetydlig bråkdel nu expedieras af det antal telegrammer, som kunde hinna afsändas på alla stationerna sammanräknade, utan någon tillökning i apparater, äfvensom att man ej på långt när behöfver beräkna nyssnämnda halfva antal af det antagna maximum, för att komma till behållning för statsverket. Detta kan hvar och en sjelf uträkna, om man först ser efter det belopp, hvartill utgifterna antagas uppgå för hela riket, samt sedan dividerar denna summa med de befintliga apparaternas antal gånger dagarne i året, då det visar sig huru många telegrammer behöfva expedieras med hvarje apparat. Och när anmärkaren sjelf medgifvit att korrespondensen skulle genom taxans nedsättning högst betydligt öka sig; när han i sjelfva verket icke haft något annat egentligt motskäl, än att Vigtigare expeditioner skulle blifva uppehållna af mera obetydliga familjeoch vänskapsmeddelanden; när detta motskäl blifvit undanröjdt genom det här ofvan gjorda förslaget om företrädesrätt till expedition mot dubbel afgift; hvarföre skulle man då icke begagna sig till allmänhetens båtnad och beqvämlighet af de utvägar och inrättningar, som redan finnas, då ingen annan tillökning i kostnad för hela riket deraf behöfde uppstå än möjligen en Ytterligare sträckning af trådar på de mest anlitade linierna från hufvudstaden till Göteborg och Helsingborg. . Det torde icke ligga något misstag iden förmodan, att den utförliga afhandlingen i Aftonbladet, som gifvit anledning till dessa anmärkninger, egentligen bar för ändamål att verka på utgången af ekonomiutskottets snart förestående öfverläggning i frågan, genom den kännedom om telegrafverkets nuvarande organisation, som deruti ådagalägges, tillika med den bofsamhet och skenbara benägenhet till medgifvanden, som deruti är rådande, men genom hvilken dock vid närmare påse: ende framskymtar ett bestämdt motarbetande af motionerna och en temligen afgjordbyråkratisk syftning. Det är af denna orsak insändaren ansett sig böra upptaga frågan, under hopp att utskottets ledamöter skola äfven åt detta genmäle egna någon uppmärksamhet. Anmärkaren i Aftonbladet bar äfven framställt åtskilliga betänkligheter vid den i motionerna yttrade åsigten att telegrafverket lämpligast kunde ställas i sammanhang med postverket såsom en särskild afdelning deraf; men såsom en ren organisationsfråga torde detta mindre intressera läsare i allmänhet, och insändaren har således icke velat öka denna redan något vidlyftiga artikels omfång med att br AN KR rn h FA RR RR KA ns oh ms MR RR AR nn TR KR AR