Aftonbladet – 28 februari 1860, sida 2

då jag satt och väntade, du är mig ett studium till och med i min framskridna ålder, du är blott sjutton år gammal, och likväl redan ett problem, som. vore alltför svårt för de flesta filosofer. ..Jag ensaw förstår dig — tack vare :min iakttagelseförmåga och min naturliga -skarpsynthet. Din obeständighet, dina små nycker och flyktiga infall äro för mig som en öppen .bok, hvari jag läser utan minsta svårighet. . Jag gissar orsakerna och småler. För tusende gången fördjupar jag mig med beundran i en ung flickas väsen — och tänker dervid på en, som jag älskat, då jag ej egde min nuvarande .visdom. Se sådan var vid detta tillfälle betydelsen af mitt leende. Nelly kom visserligen ned för att tala med Hetherton Wilby; men den unge herrn fann icke samma . mottagande .som vanligt. Hon var hela tiden tankspridd. och skrattade alls icke åt Hethertons roliga infall. Dagen derpå kom Harry Dale och erfor ännu tydligare bevis på hennes onåd. Tre dagar derefter gjorde Hetherton . en kärleksförklaring för min lilla väninna, men blef genast afvisad. En vecka sednare träffade Nelly på ett bröllop tillsammans med Harry, men vände bort hufvudet, då deras ögon möttes. Hetherton, som — dyster och tragisk — också var närvarande, erhöll de vänligaste leenden. Hans uppsyn förändrades straxt, och han sökte med en mängd infall, det ena mera blixtrar.de än det andra, att förödmjuka Harry, som var i hög grad nedstämd, och hvars närvaro Nelly alls icke tycktes märka. Dagen efter mötte hon åter sina två tillbedjare på en lusttur, som blifvit tillställd till de nygiftas ära. Harry var då tankfull och dyster, Hetherton öfvermodig och triumferande. Men liksom om ingenting hade förefallit, räckte den unga flickan sin lilla mjuka hand åt Harry, och lät honom, efter