Aftonbladet – 27 februari 1860, sida 1

som är vackert och godt hos dig, står du i skuld hos ett väsende, för hvilket du måste böja dig i kärlek och ödmjukhet. Du får ej vara fåfäng öfver de företräden du eger och ej bruka dem till att leka med uppriktiga känslor. Kom väl ihåg, huru förgängs liga dessa företräden äro; yfs derföre icke — en fruktansvärd vedergällning kunde lätt drabba dig! Gör ett värdigt bruk af det, som blifvit dig beskärdt. Blott derigenom kan du undgå sjelfförebråelser, när du en gång i framtiden sitter med grånadt hufvud och kastar blicken tillbaka på din glada ungdom. När jag predikar på detta sätt, hör Nelly alltid på med tankfullt och nedsänkt öga; jag smickrar mig då gerna med att mina förma Ningar ej varit utan verkan, att det nu lyckats mig lägga band på de stormande känslor, hennes oinskränkta herravälde öfver så många hjertan väl kan uppväcka hos min Unga väninna. Men sanningen tvingar mig att tillstå, att en smula öfvermod beständigt Kryper fram igen, och att hon ibland på ett riktigt despotiskt sätt kan föra den spira, som den förtrollade manliga ungdomen med våld lagt i hennes hand. Men hon är, det oaktadt, en god flicka och eger den finaste takt. Ifrån det ögonblick hennes makt är så befästad, att hon ostraftad kunde göra det, tyranniserar hon aldrig de olycklige, som hennes vackra ögon gjort till fångar. Hon visar sig armhertig och gör — för att ej pina dem alltför mycket — aldrig dessa unga gentlemen till föremål för sina qvicka anfall. Tillåter någon annan sig någon skämtsam anmärkning om dem, kan hon ofta till och med taga deras parti, och afväpnar då genast genom sitt mod den klandrande kritiken. en jag sitter här och låter penhan jla, i det jag förgäfves försöker att fästa den unga flickans bild på papperet. Jag vill nu öfvergå till den sak, som för närvarande tager Nellys Uppmärksamhet i anspråk. , För ett par dagar sedan kom hon intill Mig, och på hennes ovanliga rodnad och ett Vvisst vredgadt drbg ktimg munnen såg jag