Aftonbladet – 27 februari 1860, sida 1

— I — — 07 fl IO— skall förråda misstro och oerfarenhet; och hvilket tydligt nog säger: Jag är så och så mycket äldre än du, barn. Allt, som upptager dina tankar, ligger oändligt långt under en 8å vis mans, som jag är, horisont. Ja skrattar åt dina barnsligheter; men all din ynnest, alla dina små koketterier och alla infall, du har, röra mig ej det minstan. Nej tvärtom! När Nelly kommer och lägger sin arm på min axel, när hon ser på mig med sina mörka, blå ögon, när hon småler med tillitsfull uppsyn och hviskande berättar mig sin nyaste triumf, när denna lilla smånätta tafla är uppställd endast för min skull, när denna lilla komedi endast spelas för mitt nöje, så kommer aldrig en ogillande anmärkning öfver mina läppar. Jag ler aldrig. Med största andakt hör jag på, och till belöning låter Nelly mig skåda till botten på sitt unga bjerta. Men om Nelly visar mig en tillit, som väl kan kallas ovanlig, så är det också derföre, att hon vet, att jag aldrig missbrukat den. De unga männen här på trakten hafva allesammans lagt märke till, att den gamle gentlemannen, som blott räddat det nödtorftiga utur sin förmögenhets skeppsbrott, och som nu framlefver sina återstående dagar hos den gästfria familjen uppe i skogen, :står på den förtroligaste fot med miss Nelly. De söka också att på alla möjliga sätt öfverlista mig och visa mig artigheter af alla slag, naturligtvis under förutsättning att jag skall föra deras talan och vara dem ett slags vän i viken. Förliden vecka skickade Charley Blank mig, tillika med sin vördnadsfulla belsning, ett par fasaner, de fetaste jag i mitt lif sett, ochlät mig dertill veta, att han endera dagen ämnade sig till mig, och hoppades att Jag då skulle låta bonom höra några af mina oskattbara historier från den goda gamla tiden och berätta honom något om de utmärkta män, som varit mina vänner. Tom Haskins gjorde i går en omväg af tre fjerdingsväg, blott för att lemna mig en brefpacke; och i förgår skickade Alexander Legrand mig en