Aftonbladet – 25 februari 1860, sida 2

— Den förste Napoleons omättliga äregirtghet, Marskalk Marmont berättar i sina memoirer, att kejsar Napoleon dagen efter sin kröning 1 ett samtal med sjöministern Deerös haft följande yttrande (som Decrös strax efteråt omtalat för Marmont): Jag har kommit för sent; menniskorna äro för upplysta; ingenting stort är mer att uträtta! Hvad, sire! genmälte Decrös, ert öde synes mig vara tillräckligt lysande; finnes någonting större än att intaga verldens förnämsta tron, när man börjat Sin bana som artillerilöjtnant? — Ja, svarade kejsaren, jag medger, min bana är skön; men hvilken åtskilnad med forntiden! Sedan Alexander eröfrat Asien och förkunnat sig för folken vara Jupiters son, trodde hela Orienten det, med undantag af hans mor, Aristoteles och några grekiska pedanter. Nåväl, om jag nu förklarade mig vara son af den Evige och jag förkunnade, att jag ville gå och hembära honom min sonliga tacksägelse, skulle hvarenda fiskmånglerska uthvissla mig på vägen. Folken äro nu för upplysta; ingenting stort är mera att uträtta. — Positivspelarno i Stettin ha blifvit ålagda att hvar tredje mänad låta stämma sina instrumenter och att alltid medhafva bevis derom. — Epigram, Man har gjort följande quatrain öfver den nyss aflidne E. M. Arndi, författare till den bekanta sången, som hör nedan omförmäles; Er hats gebracht zu neunzig Jahren, Und frug als Jängling gluthentbrannt: Was ist des Deutschen Vaterland? — Er starb, und hat es nig erfakren.