Aftonbladet – 24 februari 1860, sida 2

—— f-7gIr het, då jag ser att du lefver och arbetar på att tillintetgöra den. Du har blifvit sjukligt ängslig, min älskade James, genom att hela ditt lif igenom bafva något att: dölja. Låt -verlden veta sanningen och säga det värsta; men du skall gå framåt, som en fri rättskaf. fens och hederlig man, färdig att utan fruktan utföra allt ditt blifvande arbete. -.Den uslingen Crawford har skickat efter svar på sitt oförskämda bref,, sade Christine, i det hon stack in hufvudet genom dörren. Vänta litet! Vill du att jag skall skrifva svaret? sade Margaretha. Och hon skref: Hvad du än ämnar säga eller göra, finnes blott ett, som vi kunna göra. Intet hot kanskrämma din herre från att göra sin pligt. Margaretha Bröwn.s Se der! -gade hon och räckte det lilla brefvet åt sin man. Häraf kan lan se att jag vet allt, och jag tror nästan, att han räknat på din ömhet för mig. Margarethas bref förbittrade -blott Crawford, men gjorde honom ej rädd. Innan en vecka var väl förbi, visste hvar och en, som brydde sig derom, att den unge, skicklige läkaren dr. Brown var son fill Brown, den ryktbare förfalskaren. De följder Han väntat inträffade. Crawford dömdes till hårdt straff; och läkaren och hans hustru måste lemna det hus, de -bepodde, och flytta till ett mindre: De måste spara och hushålla, i allt nitiskthulpna af den trogna Christine. Men doktorn blef långt lättare om hjertat, än han förut varit i hela sitt lif. Nu satte han sin fot stadigt på marken, och hvarje steg, han tog -fråmåt, var en vinning. Folk sade, att under dessa svåraste tider man sett Margaretha på sina knän med egna händer skura sin trappa. Men det-tror jag ej ty Christine skulle aldrig tillåtit det. Och å vidt som mitt vittnesbörd gäller, kan rätta, att när jag. senast var i London, sig jag en stor messingsplåt, med orden doktor James Brown,, på porten