Aftonbladet – 24 februari 1860, sida 2

skrifning på de dagar, hon tillbragt i oskyldig ensamhet, under det han allt djupare och djupare invecklade sig i brott. Denna bundt hade jag, son jag inbillade mig, så säkert förvarad i en lönnlåda; men den uslingen Crawford har fått rätt på den. Jag saknade papperen samma morgon som penningarne. Och förlusten af dessa papper var för mig oändligt mycket större än den af pengarne; och nu hotar Crawford att framlägga för domstolen den fruktansvärda sanningen, om han kan; och jag tror att hans advokat kan göra det. I alla fall, att utbasuna det för hela verlden — jag, som i hela mitt lif fruktat denna stund — men mest för dig, miu älskade Margaretha! .... Och nu — om det kunde undvikas! — Hvem skall hädanefter skicka bud på Brown, den ryktbare förfalskarens son? Ack, jag skall mista all min praktik. Menniskorna skola se snedt 9å mig, så snart jag kommer inom deras dörr. De skola tvinga äfven mig att begå brott. Ibland fruktar jag att brottslighet går i arf. O, Margaretha, hvad skall jag göra?s Hvad kan du göra? frågade hon. Jag kan låta bli att lagföra honom. Och låta Crawtord gå fri, då du vet att han är skyldig ? Ja, jag vet att han är det. Å Då är saken bra enkel. Du kan ej handla så. Det skulle vara att släppa en förbrytare lös bland folk. Men om jag ej gör det, skola vanära och. fattigdom drabba oss. Och det är för din, icke för min skull, jag bryr mig derom. Jag borde aldrig hafva gift mig. Hör nu mig. Armod tryr jag mig ej om, och hvad vanäran beträffar, skulle jag känna den tjugo gånger tyngre, om du eller jag samtyckt att dölja den brottslige, antingen af fruktan eller af någon annan egennyttig Be: vekelsegrund. Jag säger icke, att jag inte skall lida deraf, då sanningen först blir bekant. Men min blygsel skall förbytas i stolt