satta i omlopp. En så stor summa hade en sådan karbej hunnit använda på så kort tid, ch att få pengarne åter var hennes:första, hennes enda tanke. Hon hade knappt någon tanke pås sifia följande pligter, såsom att lagsdigen: förfölja förbrytaren, och: brottets sannolika följder. Under det ållhennes: uppmärksarnhet var riktad på:en enda: sak, tanken att fort. återfå pengarna; och under det hon isitt sinne genomgick alla nödvändiga försigtighetsmått de måste vidtaga, satt: Hennes rhanhops sjunken i sin stol. Han förmådde icke hålla sina lemmar i en ställning, som fordrade den ringaste ansträngning: Alnsigtet var sammanrallet; förstördt och med denmera framskridna derns markerade skarpt framträdande;såsom allet vanligen blir äfven med de yngsta och slätaste ansigten, när någon djup sorgstöter till. Hvad-kan då Crawfordha för sig; sade Margaretha; och röck ännu en gång-iklocksträngens och det med häftighet.. Ah— Graws ford! tillade hon, då. han i detsamma syntes i dörren: : vÄr: det något åfärde ? sade; ban: och afbröt henne, som om han vid: hennes häftiga ringning blifvit skrämdvtill. ovanlig oro. Jag hade just sprungit omv hörnet med brefvet, sone berrn i går qväll: gaf mig att bära på posten, och då jag kom igen, sade Christine mig att det rtingt på mig. Jag ber frun om förlåtelse, men jag skyndade mig så mycketn, och han var verkligen också mycket andfådd, och hans utseende röjde djup ängslan. ,Crawford, jag är rädd att: sotaren har varit i din Herres pulpetcoch-tagiv alla pengar han lade dit i går afton. I alla fall äro de borta. Lemnade duw honom någonsin ensam irummet?a D.t kan jag icke säga, frun. Det är möjligt att jäg gjorde det; Jo — jag tror jag gjorde det. — Jag hade göromål, och jag trodde att hjelphustrun kommit, och jag gick in i