verkan, som stölden haft på hennes mans hela energi. Den sannolika förlusten af en såstor isummar var svår. nog, men det låg en. sådan kraftlöshet och svaghet i a:t låta det så verka på sg; i att låta, det så döda. all energi och tillintetgöra. allt hopp, att Margaretha, fastän hon ej. tordes. närmare, ransaka sina känslor eller deras: orsak, likväl. oupphörligt hade Jet faktum för sig; att, om hon skulle dömma sin man efter denna morgon ensamt, hon vid hvarje motgång måste lära sig att blott lita på sig sjelf. Kommissarien vände sig gång på gång från Crawford: tills doktorn och hans fru för att få svar på.sina frågor. Och det var Margaretha, som svarade, i korta och. bestämda ordalag, mycket olika Crawfords långa ochinveckläde förklaringar. Slutiigen bad kommissarien att, få tala! med henne ensam. Hon öljde. honom in i nästa rum och. gick -då förbi såväl Crawford, som tycktes stött der öfver, som; sin nedslagne man. Kommissarien såg skarpt på. hjelphustrun, som fortfor att skura med envis likgiltighet, tillsade henne att lemna rummet: och: frågade sedan Margaretha ;hvarifrån Crawford kommit, huru länge han varit hos. dem, och flera andra frågor, som alla visade den riktning. bans misstankar tagit, Detta förskräckte Margaretha ganska myc;ket, men-hon besvarade hastigt hvarje fråga och betraktade noga Kommissariens ansigte, väntande att ban skulle uttala sina misstankar. Utan att säga något, förde han henne likväl tillbaka till det andra rummet. Crawford hade gått sin väg, och doktor Brown försökte läsa de bref, SOM samma morgon ankommit; men hans band darrade så, att han ej kunde se en enda rad. : Doktor Brown, sade kommissarien, jag är nästan öfvertygad om att det är er betjeat, som: föröfvat denna stöld. Jag slutar dertill af hela hans sätt, åf hans ifver att sjelf! be