RAR RSA än hundra pund om året. Ibland hade hennes inkomster uppgått till ett hundrade och trettio till: fyratio pund, men derpå vågade hon ej räkna. Doktor Brown hade af de tretusen, han ärft efter sin moder, qvar sjutton hundra pund; och med dessa penningar skulle han betala några af möblerna, på hvilka räkningar icke strax blifvit lemnade, oalstadt alla Margarethas böner att detta måtte ske. Räkningarne aflemnades omkring en vecka före den tid, då det, som jag nu går att berätta, inträffade. De uppgingo, naturligt nog, till långt mer än hvad till och med den kloka Margaretha väntat, och hon: blef litet modstulen att finna huru mycket penningar som skulle åtgå att betala dem. Men underligt och motsägande nog — såsom hon ofta förut anmärkt — ett verkligt skäl till missnöje och ängslan tycktes ej det ringaste verka på hennes mans goda lynne. Han log blott åt hennes modlöshet öfver räkningarne, klingade med de penningar han hade i fickan, och hvilka han genom dagens arbete förvärfvat, räknade upp dem för henne, och beräknade, efter hvad han den dagen förtjent, det sannolika beloppet af årets inkomst. Margaretha tog guingerna och bar dem tyst till sin skrifbyrå i öfre våningen, ty hon hade lärt sig den svåra konsten attisin mans närvaro försöka dölja sina husbållsbekymmer. Då hon återkom, såg hon glad ut, fast hon inom sig var allvarsamt stämd. Under hennes frånvaro hade han tagit räkningarne och räknat ibop dem till en samma. Tvåhundratrettiosex pPund,, sade han, i det han lade dem åt sidan för att göra bordet tomt för qvällsvarden, som Crawford just bar in. Nå det tycker jag ej är så mycket. Jag trodde bestämdt de skulle stiga till mycket mer. Och i morgon skall jag gå ut och sälja några aktier, som jag har, för att göra