IRAKIER TONERS RE HERO VESNA NA henne, att härda sitt hjerta så mycket, att hon kunde fördraga hans sorgsna blick af djup förödmjukelse, då hon helt lugnt sade it bodbetjenten, att den eller den saken hade hon ej råd att köpa. Efter ett af dessa tillfällen hade han nemligen yttrat, då de utkommo ur boden, O Margaretha! Jag borde aldrig hafva gift mig med dig. Du måste förlåta mig. Men jag höll så mycket af dig. Förlåta dig, James! sade hon. Förlåta dig för att du gjort mig så lycklig! Hvad i all verlden kan komma dig att tro, det jag bryr mig mer om en sak än en annan? Min itskade — tala inte mera så!l Nej, nej, Margaretha! men glöm blott icke, att jag bedt dig förlåta mig: Crawford var allt, hvad han lofvat blifva och mycket mer än man kunde begära. Han var Margarethas högra hand i alla hennes små bosättningsplaner, på ett sätt som icke litet uppretade Christine. Denna strid mellan Christine och Crawford var verkligen den största otrefnaden i huset. Crawford triumferade i tysthet på grund af sin känneaom om London, . den gunst han stod i hos herrska: pet, sin duglighet i att biträda sin matmor, och på grund af det deraf följande privilegium, att ofta blifva rådfrågad. Christine längtade alltid efter Skottland och förklarade icke otydligt, det Margaretha försummade den, som hade följt henne till ett främmande land, och att hon gjorde en främmande till sin gunstling, och det till: på köpet en, som alldeles ej var så bra han borde vara, efter hvad hon ibland påstod. Men då hon aldrig gaf något bevis för sina obestämda anklagelser, brydde sig: Margaretha aldrig om att fråga henne deromy: utan ansåg dem alla såsom oundvikliga följder af: afundeh mot hennes kamrat — en svartsjuka, för hvilken