lig glädje öfver giftermålet, genom att sända ett förråd af marmelade och fårkött. Men oaktadt denna trefnad kunde den unge läkaren icke känna sig lugn förrän han, nästan under suckar och jemmer, visat Margaretha, huru många rum som ännu voro omöblerade och hur mycket som ännu återstod att göra i ordning. Hon log emellertid blott åt hans fruktan för att hon skulle finna sig bedragen på sitt nya hem, och förklarade, att :hon fann ingenting roligare, än alt uttänka och verkställa planer, och att med hennes fallenhet för tapetsering och Crawfords för snickarearbeten, skulle rummen blifva färdigmöblerade som genom trolleri, och ändå inga räkningar — de vanliga följeslagarne åt hvarje förbättring — efteråt infinna sig. Men då morgonen och dagsljuset kom, kom också doktor Browns ängslan åter. Han såg och kände hvarje spricka i taket, hvarje fläck på tapeten, icke för sin egen skull, utan för Margarethas, Han tycktes oupphörligt jemnföra det hem, till hvilket han fört henne, med det, hon nyss lemnat. Han tycktes rädd för att hon skulle ångra eller allaredan verkligen ångrade att hafva gift sig med honom. Denna sjukliga oro var det enda störande i deras stora lycka; och för att befria honom från den, gjorde Margaretba utgifter, som mycket öfverstego hennes ursprungliga afsigt. Sålunda köpte hon den enaförnödenheten efter den andra: blott emedan hennes: man syntes så ytterligt olycklig, om han, när de gingo ut: tillsammans för att handla, på minsta sätt misstänkte att hon, för att spara, nekade sig någon liten önskan. Derföre aktade hon sig snart atttaga honom med sig, då hon gick att göra sina uppköp, ty det var mycket lätt för henne att välja den minst dyra artikeln, om den ock var den fulaste,blott hon var allena, men det var alls icke lätt för