Aftonbladet – 22 februari 1860, sida 1

London, straxt efter sedan han åt sig utsott ett hrs, en karl, gom hette Crawford, hvilken många år varit hos en herre, som nu rest utrikes, men som på doktor Browns förfrågan gifvit det utmärktaste vitsord. Denne herre hade användt Crawford på de mest olika sätt, så att ban var en verklig tusenkonstnär, och doktor Brown hade i hvarje bref till Margareta någon ny fullkomlighet att berätta om sin tjenare, hvilket han också gjorde med desto större utförlighet och ifver, som Margaretha yttrat tvifvel om huruvida det var riktigt klokt att börja med att hafva betjent, men till slut likväl gifvit efter för doktor Browns argumenter om nödvändigheten af ett passande yttre, en anständig hållning o. s. v., liksom att hvar och en, som hade lust att rådfråga honom, kunde blifva bortskrämd af att gamla Cbristine komma fram ur köket. elle: ohågad att lemna något bud till en persorf som talade så illa engelska, :Crawford var en å skicklig snickare, att han kunde slå upy tia i ordning gångjern. som gått itu. s och gick till och med angt, at an kunde slå ibop en kista af a gamla som en gång utgjort sidorna i en stor lår. En dag, då doktor Brown varit för mycket sysselsatt för ati kunna oå ut och ät: middag, hade Crawford också gjort en omtlett, likaså god som någon af dem den ung läkaren ätit i Paris, då han studerade der. Kortligen, Crawford var en verklig Chrichton på sitt sätt, och Margaretha blef till slut alldeles öfvertygad om att doktor Brown hade rätt då han beslöt, att de skulle hafva en :ctjent. Och det till och med innan hon bli:vit med den största vördnad helsad af Crawford, i det han öppnade dörren för de nygifta, då de efter en kort bröllopsresa inträdde i sitt nya bem. (Forts.) ÖPROREENRESRUDATAE Namnrikedom. Den i slutet af förlidet år födda spanska prinsessan har i depet erhållit ej mindre än 64 namn, som vi dock vilja förskona våra läsare från att se uppräknade