Aftonbladet – 22 februari 1860, sida 1

kommen, och gerna gaf hon derföre efter för hans önskan om ett snart giftermål, ehuru detta var emot deras ursprungliga plan, som var att vänta, tilldess ban riktigt hunnit arbeta upp sin praktik i London och kunde med någon sökerhet påräkna möjligheten af så stor inkomst, att deras giftermål skulle blifva ett klokt steg. Professorn och hans fru gjorde ingen invändning, ej heller gillade de detta beslut, men Margaretha skulle hellre mött det mest stormande motstånd än denna isande köld. Den kom henne emellertid att med fördubblad hängifvenbet sluta sig till sin varmhjertade fästman. Dock omtalade hon aldrig sin farbrors och tants uppförande för honom. Så länge det syntes som om han ej märte det, ville hon icke göra honom uppmärksam derpå. Och dessutom hade de så länge varit som föräldrar för henne, att hon ände, det bon ej hade rättighet att låta en främling sätta sig till doms öfver dem. Det var alltså med temligen tungt hjerta som hon beredde sig till deras blifvande bosättning — urståndsatt som hon var att draga fördel af sin tants erfarenhet och klokhet. Men Margaretha var sjelf en klok och förnufiig flicka, och ehuru i sin farbrors hus vand vid en grad af beqvämlighet, som närmade sig till lyx, kunde hon dock raskt besluta sig att frånsäga sig allt, när omständigheterna sä fordrade. Då doktor Brown reste till London, för att uppsöka och iordningställa ett nytt bem, ålade hon honom enträget, att blott göra de allra nödvändigaste förberedelserna till hennes mottagande. Hon ville helst sjelf efterse och förestå allt, som behöfdes, då hon kom. En hel hop gamla möbler, som tillhört hans moder, hade han stiende i en bod. Han föreslog att sälja dem och köpa nya i stället. Men Margaretha öfvertalade honom att icke göra det. utan att behålla och begagna dem, så godt de kunde. Det nygifta parets hela tjenstepersonal skulle bestå af en skottsk qvinna, som länge tjent hos Frazer-familjen, och som skulle vara deras enda piga, och dessutom af en karl, som doktor Brown hade träffat på i