Aftonbladet – 22 februari 1860, sida 1

BoRS RR enenAns NN AnARae se a Arr ntntrnt RNdnan RAR LC examina : vid universitetet i Edinburgh; en älskvärd och behaglig ung man, som jag håller innerligt af, svarade Margaretha rodnande. . Såå, är det på det sättet en ung flicka talar? Hvarifrån kommer han? Hvilka äro hans slägtingar? I fall han ej kan gifva någorlunda tillfredsställande upplysning om sin faroilj och sina utsigter, skall jag bedja honom packa sig sin kos, Margaretha, det säger jag dig rent ut.n Farbror! och hennes ögon fylldes af heta och ofrivilliga tårar. Jag är myndig. Du vet att han är skicklig och rask. Annars — hvarföre har du så ofta sett honom i ditt hus? Det är med honom jag vill gifta mig och ej med hans slägtingar. Han är faderoch moderlös, och jag tviflar på det han har når gon slägtinge, som han bryr sig om. Han har hvarken bror eller syster, och jag bryr mig icke. om hvarifrån han kommer. Hvad var hans tar? frågade professor Frazer kallt. Det vet jag icke, Hvarföre sskulle jag forska i alla hans familjehemligheter och fråga honom hvem hans far var, hvad hans mor hette i sig sjelf, och när hans farmor blef gift.n Och likväl tror jag mig hafva hört miss Margaretha Frazer mycket ifrigt taga parti för äran att ega en lång rad af flöckfria förfäder. Jag hade väl glömt våra egna, kan jag tro, då jag talade så... Simon,lord Lovat, var verkligen en värdig onkel till Frazerna. Om det är sannt allt hvad jag hört, borde han bafva blifvit hängd som en förbrytare, i stället att halshuggas som en loyal man. Åhår Om du ämnar smutsa dit eget bo, då är jag genast redo. Låt James Brown komma in, så skall jag bocka mig djupt för honom och tacka honom för det han nedlåter sig att äkta en Frazex. Farbrorn, sade Margaretha, nu bristande i häftig gråt. Låt oss ej skiljas i vrede. I djupet af våra bjertan älska vi hvarandra dock