Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 2

i sitt Internationella förhållande till Sverge skulle vara ett accessorium till Svergel Men då man sålunda nödgats öfvergifva sjelfva den grundval, på hvilken man uppfört sin byggnad, huru går det då med sjelfva byggnaden? Den ramlar ohjelpligen. Går man hvarandra fortfarande på det sättet till mötes, så finnes all möjlig anledning hoppas, att våra från Kiel retirerande motståndare i sinom tid skola medgfva giltighet ät de verkligen gällande fördragen, och bland lem äfven åt första påragrafen i den af Sverses ständer och Norges Storthing antagna och afbåda rikenas konung bekräftade riksäkten, som förklarar, att Norge skall vara ett fritt och sjelfständigt riken. Det är till och med anledning hoppas, att de skola få ögonen öppna för den högtidliga förklaring, som föregår detta föreningsfördrag, -den nemligen, attföreningsbandet mellan Skandinaviens folk blifvit tillvägabragt, ej af vapen, men af den fria öfvertygelsen; — en förklaring; genom hvilxen de -båda folken öfverkorsat alla äldre, på krigets och eröfringens rätt grundade anspråk dem emellan. Att deras regeringar och folkombud: varit fosterländska nög, att icke med afseende på denna inbördes öfverenskommelse påkalla främmande makters; af: hr Nordström så högt värderade, garantin, torde icke desto mindre få anses göra densamma till .bestämmande i afseende på den ställning, -somv de båda rikena i folkrättsligt hänseende intaga vill hvarandra. ) Det är tillvaron af en sådan förklaring, som adejunkten Malmström formligen utmanät hr Nordström att bevisa, men med hvilken bevisning denne ännu i närvarände stund står till rest. Not af A.B:s redaktion. Earir från Skåne. HI. Vinter på skånska kusten. — Sladpartier, frusna fingrar och vinterliga reflexioner. — Passersedlarnes för aldra sista gången och blott en passant. — Deremot åtskilligt mera om Helsingborgs jernväg. — Hurusom vår Herre gjort Malmö orätt. — Hafsvattnets oefterrättlighet utanför Köpenhamn. — En resandes öde och en visa, deraf föranledd. — Kurirskrifvaren begår en indiskretion. Redan två eller tre gånger bar min kurir varit på vägen till Landskrona, om hvilken stad ett och annatstår på min dagordning att säga och berätta, men lika många gånger har ag genom tillfälliga digressionsanledningar blifvit qvarhållen vid Helsingborg, och dessa anledningar förefinnas för mig ännu i dag. För ögonblicket är det det glada och friska vintervädret, som vållar digressionen och uppehållet. Vi hafva ändtligen efter en lång årstid at obestämd karakter fått en liten nordisk vinter ifven på kusterna af Skåne, vinter af den ivarsamma art, att medan man häromdagen i Haparanda hade blott 6 graders köld (pr telegraf får man nu för tiden dylika underrättelser på eviga minuten), hade vi här 21. Denna mera pikanta bändelse gifverej endast anledning till muntra slädpartier — på Helsingborgs gator sågs i går ett dylikt af fiskare och sjöfolk från Råå, med svenska fanan på chefslädan och en. musiktrupp i den nästa — ej endast till snöbollskastning bland den studerande ungdomen, ej endast till friska rosor på de skönas kinder och frost i händerna på de mera ömtåliga, utan äfven till diverse reflexioner hos den, som är van att vända allt till betraktelser af mer ochmindre konkret natur. Ett par dagar bafva vi i Helsingborg gått och väntat att Sundet skulle lägga sig. En morgon var fervattnet redan uppfyldt af drifisToek-det-hadeendast behöfts en dags ytterligare ihållande frost utan strim i Sundet för att bryggan skulle varit färdig. Strömmen tillintetgjorde emellertid anläggningen. Hade jag icke redan fullt tillräckligt sysselsatt mig med passersedelsfrågan, skulle jag här kunnat finna en gödsanledning till: mycket ytterligare rdande i-denna sak; tillåt mig fw endast i förbigående fråga hvad vederbörandes stränga kungörelser skulle båtat; i fall verkligen Sundet midt för borgmästareembetets ögon hade haft den malisen att lägga sig? Det är nogsamt dekant, att vid dylika tillfällen bryter. naturen lag; passväsen och till och med tullväsen hafva mer än en gång måst imför dessa Sundets .vinterinfall suspendera.all sin stränghet, enär kontrollen öfver de trafikerande icke mera bör till det möjligas område från den stund tusentals promenerande från hvad punkt af kusten som helst begifva sig ut öfver den frusna böljan oeH lika ledigt komma åter i land på ställen, der ingen husar eller tullnär med svärd i hand står i-deras z på strand. Mindre kändt torde vara, att då för några år sedan isen. låg från sjelfva Malmö till Köpenhamn; företog. sig landsses kreteraren i förstnämnde stad :(passersedelsutfärdare der på platsen) att på försök. anhålla en person, hvilken öfver. isen. begifvit sig utom landets gränser utan passersedel; den anhållne anförde klagomål i laga ordning, och om jag ej misstager mig, var det i allra högsta instans han erhöll ett utslag, hvarigenom han in amplissima forma frikändes för allt ansvar. Der föreligger alltså till och med kongl. prejudikat för att man för resor till Danmark öfver isen alldeles icke behöfver någon passersedel, det är blott öfver öppet vatten dant befinnes vara nödvändigt i. statens välförstådda intresse. Men till annat. Sundet har icke Jagt sig, men det är sedan 14 dagar uppfyldt af dri vande ismassor och ångbåtarne hafva måst inställa sina turer. Vi hafva således nu det fall för oss, då kommunikationen. mellan Sverge och utlandet endast kan underhållas med. båtar och endast mellan Helsingborg och Helsingör. Jag skall ej profetera hur länge detta förhållande denna gång ska!l. räcka, men det kan komma att räcka en månad ännu. . Under denna tid bar Malmö sina ferier, Malmöbanan sin saison morte, 1 hvad angår annat än lokalresande. Det är det förhållande, man visserligen, så ofta detta varit i det offentliga RT