Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 2

zarne i det inre af Finland, beskmfver på följande sätt vinterns utseende: sAlla barrträd, och isynnerhet granarne, voro beastade med så ofantliga snömassor, att de liknade solossala sockerteppar eller jättesnögubbar, på hvilka ndast här och der en grön qvist stack fram ur denfhvita aniformen. Man kan tänka sig den förundefliga anlicken af hundrade: och tusentals sådana snögubbar i desväldiga skogarne på ömse sidor om vägen. Månsen af dessa skogens jättar hade red in stupat under n börda; men händelsen ville, att jag skulle bli vittne till ett nederlag, sådant jag aldrig i min tid kunnat drömma om. Det begynte nemligen fram på rörmiddagen att blåsa, icke så särdeles hårdt, men tillräckligt för att bringa de svigtande träden med deras ovana vindfång ur jemnvigten. Ve då den fur, den gram, som icke var kärnfrisk i sin innersta märg, eller icke nog stadigt rotad i den finska fosterjorden! Jag såg dem stupa oråkring mig, till hger och venster, icke. ineraj en och en, sem förut skedde hvar qrarttimma, utin i massor och rader, som titaner, Erossade af Zeus mektuskoekarens blixtar. Rundtomkring far ett brakande ass hade jag stått milt i kanonaden af-en stor batalj; min häst: skyggaderflera gånger för kallsiörtände granar, som öfverhöljde fägen med mna: drifvor och afbrutaa qvistar. Det :mponerande i, denna tafla höjdes ytterligare derigenom, att äfven de qvarstående träden afskakade sina hvita pelsar, så att hela skogen tycktes vara irörelse, nppfylld af Hvirflande snömassor. Skada att icke Ferd. v. Wright satt vid min sida, för att med sin pensel åergifva detta sällsamma skogsstycke. — Man läser i Köpings Tidning: Från Hedemora och Sala marknader förljudes, att i den förra tyektes antalet af de besökande hafva minskats år ifrån år, äfvensom rörelsens Niflighet; deremot lär den sednare varit ungefär besökt-itikhet med hvad de sednare åren egt tum, ehuru såtskilliga äldre affärsmän numera tyckas hafva upphört att derstädes isfinna sig. Sala marknads hufvudprodukter:! lin, garn och väfnader, erbjödo rik tillförsel soch-höllos-i.-början uppe i höga priser; så fordrades för lin ända till 8 rdr, ehuru det sedan med dätthet köptes till 6: 24 å 7: 24, haspelgarn gällde 14 å 16 sk. härfvan, markgarn 13 å 14: 24, buldan 21 å 23 rdr, Jerfsjövaf 25 a 27 rår. Tillörseln å spanmål är här alltid obetydlig. Ärter såldestill 16 å 17 rdr, hvetmjöl 1: 32 åa 1: 36. I öfigtkunna noteras: rödklöfver 9: 24, smör 13:å li sdr, tjäder 3: 24, orre 2..rdr, hjerpe 24 sk., snöripa 20-sk., renstekar 6: 24 åå 6: 32. Någon norsk sill ianns ej på stället att tillgå, men såldes till 37 a 38 rdr, levererad i Falun. — Man läser i Nerikes Allabanda: Anders Larsson i Norlund, som icke kunnat i hemorten anträffas,; är genom konungens befallningshafvandes kungörelser kallad, att inom sex veckor från den 13 Februari infinna sig hos landshöfdingeembetet för att förklara sig i lagsökningsmål, beträffande skulder af 26,600 rdr till Örebro enskilda bank och 7868 rdr, utom räntor och omkostnader, till nämndeman Wessman i Engeby, vid äfventyr, att målen pröfvas utan hans vidare hörande. Det tros, att Anders Larsson kommer att försumma dessa fatalier. — Vid sammanträde mellan magistraten och borgerskapets äldste fredagen den 2 Mars förekomma -bland andra ärenden: Revisionsberättelse öfver stadens drätselverks förvaltning och räkenskaper för år 1858; framställning, om och i hvad mån bidrag äf stadens kassa må kunna beviljas till bekostnade af Baggens-Stäkets upprensning; och fråga om granskning af lemnad redogörelse för medel, hvilka ifrån stadens kassa och brandförsäkringskontor utgått till kostnad vid förberedande undersökningar, i och för vattenledningen i hufvudstaden, samt ett i sammanhang dermed väckt ersättningsanspråk. Tinska lUtteraturbladet, utgifvet af prof. ;nellman, hvars tänkesätt mot Sverge och hvars förändrade ställning till höga vederbörande och allmänna opinionen i hans eget land äro välbekanta, aftrycker i sednast utkomna häfte mycket utförligt ur N. D. Allehanda de Nordströmska lärorna i den norska frågan och kan icke afhålla sig att med en viss skadeglädje yttra att dessa tilldragelser, hvilka .så litet synas motsvara tankarne på det stora skandinaviska brödraskapet, äfven bär i landet, måste följas med intresse.n Ja ganska säkert är, att alla ryskt sinnade och alla hätare af svenskheten i Finland skola med innerlig förnöjelse se, om de skandinaviska folken riktigt grundligt splittrades och åt småaktig fåfänga och usla fördomar offrade all-tanke på enighet och gemensamhet... Men framför. allt skall det fröjda den sluga och. vaksamma ryska diplomatien att se den väg, hvilken man kan tyckas vara färdig att från svensk sida beträda. Det hade ju varit grufligt illa, om man hade lyckats att ur unionsvänlig synpunkt .och med stöd af rätt --och billighet äsLaring en verklig revision af unionsfördraget; så att alla frön till misstänksamhet, split och tvister hade blifvit undanröjtlag den internationella förbindelsen i socialt shänveende underlättad och-det gemensamma försvarsväsendet ställdt på:enannan fot. Sådant hade ju varit mycket olä-ligt för cem, som vänder;århundraden gjort sina bästa affärer just ide skandinaviska folkens oenighet. som längta till Vesterhäfvets hamnar och gerna fiska i hvarje grumligt vatten. De skola säkerligen skratta i mjugg och prisa sin gamla goda tur, när de se huru man nu i Sverge är färdig att lemna allt praktiskt, allt verkligt; allt utförbårt ur sigte.och koncentrera hela sin ifver, allt sitt bemödande på en fråga om ett ståthållareembete, som, om den kunde genomdrifvas, icke skulle medföra något annat gagn för Sverge: än ett lumpet smekande af den dåraktiga nationalfåfängan, men som deremot för Norge i sjelfva verket och i sina konseqvenser ! innebär frågan om vara eller cke-vara för dess nationella frihet och sjelfändighet. Det är ju alldeles herrligt, om svenskarne offra en häftig agitation och uttömma alla sina krafter på en sak, der det icke finnes någon möjlighet, någon praktisk atväg för Norge att gifva efter, utan att gifva ill spillo sin frihet, och der man, genom att Irifva kampen till det yttersta, sålunda endast em uppnå det målet — kärt och önskigt för den skandinaviska nordens ovänner — tt de tvenne folken för långliga tider sönlras så från hvarandra, att der ice kan bli al om ett närmande. RE Grunden vacklar synbarligen under de not unionen fiendtliga agitatorernas fötter, och följden bar blifvit en högstanmärkningsvärd positionsförändring å deras publicistiske örkämpes, Nya Dagligt Allehandas, sida. Vid ett skenbart försök till genmäle på prof. a fan nYr I Mrnnn ot RK RN f