Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 1

dom om hans steg, då det redan var uttagot, och icke mer ett föremål för tvekan och öfverläggning. Huru stor andel Manette kunde ha i den halfhet, med hvilken hans ställning var behäftad, till följd af den förres ängsliga rädsla för att vidröra något talämne, som kunde upplifva hans minnen från Frankrike, lemnade Darnay derhän. Men nog hade den omständigheten äfven haft inflytelse på hans handlingssätt. Har gick af och an, uppfylld af oroliga tankar, till dess tiden var inne att återvända till Tellsons och taga afsked af Lorry. Darnay ämnade, så snart han kommit till Paris, genast infinna sig hos denne gamle vän; men nu skulle Lorry icke få veta någonting om hans beslut. En vagn med posthästar stod och väntade vid porten, och Jerry stod der äfven resrustad. Jag har framlemnat brefvet, sade Darnay till Lorry. Jag ville icke tillåta, att ni skulle besväras med ett skriftligt svar; men kanske vill ni åtaga er att framföra ett muntligt? Mycket gernar, svarade Lorry, såvida det icke är vådligt.n . Icke alls vådligt, ehuru stäldt till en fånge öppnade sin annotationsbok. Gabelle. Gabelle. Och hvad säger nu budskapet till den stackars fången Gabelle? Ingentiog vidare, än att man fått brefvet och skall komma., Någon viss tid utsatt? Han ämnar ge sig af i morgon afton. Någon person namngifven? Nej. Han hjelpte Lorry att insvepa sig i en mängd rockar och kappor, och följde honom ur den gamla bankens varma dunstkrets ut i den dimmiga luften på Fleetgatan. Min hjertliga helsning till Lucie och lillan,, sade Lorry vid affärden, och laga om dem på bästa vis tills jag kommer tillbakal Darnay runkade på hufvudet med ett vemodigt leende, och vagnen rullade bort. Den aftonen — det var der fjortonde Aui I Abbaye. Hvad heter han? frågade Lorry, i det han