Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 1

i verkan; det drog honom till sig, och han måste följa med. Hvarje tanke, som uppstod i hans själ, dref honom oemotståndligt mot det vådliga hållet med allt starkare och starkare fart. Den innersta tanke, som plågade och aggade honom, var den, att i hans olyckliga fädernesland dåliga syften blifvit utförda medelst dåliga verktyg; att han icke kunde annat än veta med sig, att han var bättre än de, och ändock icke var der, för att försöka göra någonting till hämmande af blodsutgjutelsen, till upprätthållande af medlidandets och mensklighetens kraf. Uppfyld af dessa oroliga tankar, hade han ej kunnat underlåta att anställa en för honom förödmjukande jemförelse mellan sig sjelf och den manlige Lorry, för hvilken Pligten var allt: kommo så monseigneurs sarkasmer, hvilka hade djupt sårat honom; och Stryvers plumpa ovett. På allt detta följde nu Gabelles bref: en olycklig, i dödsfara stadd fånges vädjande till hans rättvisa ech hederskänsla, Hans beslut var taget. Han måste resa till Paris. . Ja, magnetberget drog honom till sig, och ban måste segla på blindt, till dess han törnade mot klippan. JHan visste icke af någon klippa, han varsnade knappast någon fara. I medvetande af det uppsåt, hvaruti ban bade glort hvad han gjort, om också icke allt blifvit. till fullo verkstäldt, syntes honom hans handlingssätt omöjligen kunna annat än med tacksamhet erkännas i Frankrike, då han sjelf der infunne sig för att redogöra derför. Kom så vidare denna lockande tan.e att kunna uträtta någonting godt, hvilken så ofta utbreder sina skimrande hägringar för godtrogna själar, och han såg sig i denna dröm utrustad med någon makt att leda denna stormande revolution, som nu framrusade så obändigt. Under det han gick af och an, mer och mer: befästande sig i detta beslut, insåg han nödvändigheten af, att hvarken Lucie eller bennes far skulle veta af någonting, förrän han hade rest. Han borde bespara Lucie skilsmessans smärta; och bennes far, som alltid ogerna vände sina tankar åt tillhållet för fordna och nya vådor, skulle först få känne