Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 1

resterande frälseräntor och utskylder till herrgörden, att jag aldrig hade lagsökt någon. unda svaret är, att jag gjort en emigrant tjenster; och hvar är denne emigrant? Ack, nådigste herr för detta markis! Hvar är den emigranten ? Jag ropar i sömnen: hvar är han? Jag uppsänder böner till himlen, att han måtte komma och hjelpa mig — intet svar! Ack, herr för detta markis! Jag sänder nu mitt förtviflade :rop öfver hafvet, i förhoppning att det måtte nå ert öra genom den, här i staden allmänligen kända Tellsonska bankens benägna åtgärd: Jag besvär er i himlens, i rättvisans, i ädelmodets och hedrens namny:herr för detta markis, att ni måtte komma till min hjelp och befria mig. Mitt fel är, att jag Varit er en redlig tjenare. Ack, :herr för detta markis! Handla äfven ni redligt: mot mig! I detta fasansfulla fängelse; der jag med hvarje dag kommer mitt förskräckliga slut allt närmare, sänder jag er, herr för detta markise, försäkran . om min : sorgliga och olyckliga tillgifvenhet. Eder högtbedröfvade Gabelle. Den hemliga orof i Darnays! själ väcktes till kraftigt if af detta bref; Den fara, som hotade en gammal redlig tjenare, hvars enda brott var trohet mot honom och hans familj, gjorde på honom ett så häftigt intryck, att, då han gick af och an på gården, öfverläggande med sig sjelf hvad han skulle göra, ban sökte. döija sitt ansigte för förbigående personer. Han visste rätt väl. med sig sjelf, att han i sin fasa för det dåd, som hade satt kronan på det gamla husets fula Bedrifter ochi fulå rykte, i sina harmsna misstankar mot onkeln, och i den vedervilja han kände mot det utlefvade system, som han var kallad att upprätthålla, endast hade vidtagit halfva åtgärder. Han visste med sig, att: han i sin kärlek för Lucie hadej då han bortlade sin rang i samhället — ehuru detta var en sak, som han redan långt förut hade tänkt på — gått brådstörtadt till väga, och äfven här icke gjort allt hvåd soma till den ändan göras borde.