Aftonbladet – 18 februari 1860, sida 2

pretiosa anlände till oss just i dag — jag säger er det i djupaste förtroende, och det är väl just icke ändå så rätt af en ordentlig af. färskarl att tala om det ens. för er — hvilka hitkommit med de förunderligaste budbärare ni kan tänka er, af hvilka hvars och ens hufvud hängde på ett-hår, då de passerade bärrieren. Under vanliga förhållanden skulle våra remisser gå fram och åter lika trygg: som i vårt gamla ordentliga England; men nu är det stopp för allting. Och ni reser verkligen i qväll? . Jag reser verkligen i qväll; ty sakerna stå på den punkt, att de icke medgifva något uppskof. Men tar ni icke någon med er? Man -har erbjudit mig alla sorters folk till sällskap, men jag ber Gud bevara mig från dem! Jag tar med mig Jerry. Jerry har varit min lifvakt om söndagsqvällarna i många år, och jag är van vid honoms Ingen lär väl misstänka Jerry för att vara någonting annat än en engelsk bulldog, eller att umgås med några andra planer, än att rusa på hvar och en, som gör min af att anfalla hans husbonde. Jag måste säga ännu en gång, att jag beundrar ert ridderliga ungdomsmod. Och jag måste säga igen: tokprat, bara tokprat! När jag väl uträttat detta lilla uppdrag, så skall jag, måhända, begagna Tell. sons. anbud och taga afsked och sätta miz j ro. i Tids nog då, att tänka på att bli gammal. Detta samtal hade egt rum vid Lorrys sed. vanliga pulpet, -under det monseigneur svär. made omkring på några alnars afstånd derfrån, skrytande med hvad han hade i sinnet att med det första göra för att hämnas på det fördörfda packet. Det var någonting alltför vanligt med monseigneur, ochedessliks med den äkta och veritabla engelska politia ska ortodoxien, att tala om denna förfärliga revolution såsom om hon varit cn örvernas urlig .skörd, uppvuxen utan föregå n le utsäde — såsom om ingenting hade bi..v it gjordt, eller ingenting försummadt, hvaraf hon kunde olifva en nödvändig följd — liksom icke