Aftonbladet – 18 februari 1860, sida 2

föreställningen (han talade här åter med tankspridd uppsyn), att man möjligen kund: vinna något gehör, möjligen kunde förmi dem till någon hofsamhet. Icke längre se än i går, då ni hade gått, och jag språkade med Lucie ...n När ni språkade med Lucie, säger ri Det förundrar mig verkligen, att ni icke skäms för att nämna det hamnet, i samm: andedrägt som ni talar om, att ni bade lust att resa till Parish Men jag reser ju icke, sade Darnay leende. Är det då klokare, att ni gör det? Hör på, bäste Charles,, sade Lorry med låg röst, i det han kastade en sidoblick på Huset, som på något afstånd satt vid sin pulpet, ni kan omöjligen göra er en föreställning om de svårigheter, som vi möta i uppgörelsen af våra affärer I Paris, och om den fara, som hotar våra böcker och dokumenter derstädes. Detär för menskligt förstånd omöjligt att beräkna hvilka svåra följder skulle drabba en stor mängd personer, i fall man tillegnade sig elier förstörde somliga af våra papper. Och detta, såsom ni väl vet, är ett fall, som kan inträffa hvarje ögonblick; ty hvem kan i-dag veta, om icke hela Paris i morgon kan stå i ljus låga eller vara ett rof för plundring? Nå väl: att nu göra ett förståndigt urval bland dessa papper med möjligen minsta tidspillan, sedan gräfva ned dem eller på annat vis bringa dem i säkerhet medan tider är, detta är någonting, som svårligen någon annan än jag är i stånd att utan allt för stor tidsutdrägt verkställa. Och skall Jag krypa båkom kanonerna, när Tellsons veta att så är, och säga att så är — Tellsons, hvilkas bröd jag ätit i sextio runda år — för det jag är litet stel i lemmarna? — jag. som är bara pojken, i jemförelse med ett halft dussin gamla kontorsträlar här i banken1t Jag beundrar verkligen ert ridderliga ungdomsmod, min redlige vänl Tokprat, Charlesl — Och dessutom, ser nin, fortfor han, i det han åter snoglade på Huset, är det nära på alldeles omöjligt, att i-denna vefva få någonting, vara hvad det vill, hitsändt från Paris. Dokumenter och