Aftonbladet – 17 februari 1860, sida 1

Frankrike: och af ett hämdlystet sinnelag — kasta sig hufvudstupa ned från bröstvärnet och krossa en bonde eller par i fallet. Det är troligt, att natten föreföll monsieur Gabelle lång der uppe på taket, med detbrinnande slottet till ljus och vedbrand, och till musik bultningarna på hans port, i förening med festringningen, för att ej tala om, att På den öppna platsen framför postgården dinglade en olycksbådande lykta, hvilken byen tycktes: ha mycken lust att låta maka åt sig för honom. Det var i sanning icke allstrefligt att tillbringa en hel sommarnatt vid brädden af det svarta, brusande hafvet, hvarje Sgonblick beredd att göra det dödliga språng deruti, beträffande hvilket Gabelle hade tagit sitt beslut! Men när ändtligen den vänliga dagen rändades, framträdde, och ljusen slocknat i. fönstergluggarna, skingrades lyckligen folkhopen, och monsieur Gabelle begaf sig ned från taket, med lifvet i behåll för den gången. ; Inom en femtio mils omkrets, och vid skenet af: andra mordbrandseldar, aflöpte det Mindre lyckligt för andra befallningsmän den hatten , hvilka den : uppgående solen fann ängda vid fordom fredliga bygator, som ade sett dem födas och uppväxa. Mindre lyckligt än för väglagaren och hans kamrater gick det desslikes för andra byamän och småstadsborgare, hvilka embetsmännen och krigsfolket med framgång bekämpade och, i sin ordning; hängde. Men de fyra hemska skepnaderna kommo och gingo det oaktadt i alla fyra väderstrecken, och hvilka som än blefvo hängda, så brann det lika friskt för det. Huru hög den galge beh fde vara, som skulle kunna bli vatten på den elden, det förmådde intet embetsmannaförstånd uträkna. TJUGOSJETTE KAPITLET. Dragning till magnetbergoet. Under sådana utbrott af en härjande mordeld, under sådana bäfningar af ett vredgadt