katedern förkunna sina läror, äfven i afsigt att om deras sanning öfvertygs, eller, såsom det från den renlärige teologens ståndpunkt ynes, förleda annan aft tro på de filosofiska ann! ing samt vö frågar ds: 1 om de till ann varit flyttade framför orden kunnar? Nej, visserligen icke. Hvarje lag. som hämmar det fria förkunnandet af läror 1 religiösa ämnen, verkar skrymteri eller nöjdhet. Och i detta afseende bör ej finnas annan strafflag än den, som i afseende å det muntliga och skriftliga förkunnandet utgör ett nödvändigt bibang till. det förut citerade stadgandet i 16 5 regeringsformen samt 2 mom. 3 S iryckfribetsordningen. Man kan blott förundra sig, att hvarken regering eller ständer under den långa tid, mer än 50 är. som förflutit sedan grundlagarnes antagande. framställt förslag till en sådan strafflag. På grund af hvad insändaren sålunda nu andragit, men, för att ej blifva för vidlyftig. ieke i alla delar fullständigt motiverat, tager han sig frihet till lagutskottets aktade ledamöter hemställa, om ej i stället för I i det kongl. förslaget kunde föreslås ungefärigen så lydande stadganden: 1) Den, somm, genom utöfning af.sin religion, eller förnekelse af en Gud och ett lit efter detta, eller af den rena evangeliska läran I) störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra riksdaler. 2) Sker det sedan han blifvit derför varnad inför offentlig myndighet, må han dömas till fängelse från och med två månader till och med ett år. 3) Varder mågon andra gången eller gitare lömd saker till sådant brott, straffes med fär gelse från och med sex månader till och me. två är. 4) Svenska kyrkans medlem, som offentligen förnekar -en: Gud och ett lif efter detta. eller den rena evangeliska :läran, och, efter varning inför offentlig myndighet, dermed ej afstår, skall till böter från och med tjugo till och med 100-rdr dömas, ändock han ej genom den förnekelsen -stört samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommit. 5) Är förbrytaren prest i svenska ; kyrkan, I miste ock embetet. 1) Att med förnekelse af läran menas förnekelse al blärans sanning eller den gudomliga uppenbarelsen i det hela taget, men ej någon eller några särskilda lärosatser — hafva andra författare täkt åSdagaläigga — Mån om än det aj Ivelats