Aftonbladet – 15 februari 1860, sida 2

— Uppgift till svenska läkaresällskapets prookoll, tisdagen den 14 Febr. 1860, rörande jukligheten i hufvudstaden under förflutna .eckan: Sjukligheten ökad, ej särdeles betydlig. Allmänast hafva förekommit: halsflusser och katarrer; derväst: frossor och diarreer; mindre allmänt: reumaismer och lunginflammationer; spridda fall af skarakansfeber, bukinflammationer och bältros: På seafimerordenslasarettet: sjukantalet för dagen 306, waraf 175 på afdelningen för invärtes sjuka; incomna under veckan: lunginflammationer, frossor och indriga nervfebrar. På garnisonssjukhuset: sjukanalet för dagen 191, hvaraf 105 på afdelningen för nvärtes sjuka; inkomne under veckan: frossor, broniter och diarr6er; ökad sjuklighet. På provisoriskå jukhuset: sjukantalet vid veckans slut 202, hvaraf 4 invärtes sjuka; inkomna: lurginflammationer, reunatismer, diarreer; så starkt tillopp att 7—8 sjuka nåst de sista dagarna afvisas. På barnsjukhuset: jukantalet för dagen 37. På D akoniss-sjukhuset : jukantalet 17; inkomne: frossa och reumatism. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för d-gen 150, hvaraf 122 från staden, 28 från länet Bland de fattiga: öfvervägande katarrala och reunatiska sjukdomar; för öfrigt frossor, diarrer, gastriskt nervösa febrar, bröstinflammationer och -kikhosta. I fängelserna: frossa, diarrå och gastrisk feber. Den fanatism, som med-anledning af den norska ståthållareskapsfrågan intagit åtskilliga versoner — lyckligtvis har deras antal hela den varit mycket ringa — har numara allleles spelat ut sin roll, för så vidt det gäller itt imponera på allmänheten och utbreda sig: Van börjar alltmera inse, att man låtit leda ig in på ett villospår genom framkallandet af hela denna interventionsfråga, och att denamma endast är egnad att skada vår ställning i den vigtiga och praktiska frågan om en revision af unionsförhållandena; Men allt efter som fanatismen i denna sak koncentrerar sig hos allt färre och färre pefsoner, blir den hos -dessa allt starkare, hätftigare och blindare. De sticka sina finger i öronen, ropa och stampa och vilja ingenting höra, och det är helt och hållet förspild möda att försöka tala till dem om hvad som i denna fråga är rött och klokt. Främst bland de fanatiserade står, som man lätt kan tänka sig, Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning. När man läser ett af deidag hitkomna numren af nämnde blad, blir man både häpen och bekymrad för denne ärade och i många hänseenden älskvärde samtida, ty fanatismen synes här nästan stå på öfvergången till ett slags ursinne, till en rabies antinorvegica, hvars symptomer äro alltför betänkliga, för att kunna blott betraktas såsom löjliga. Efter att ha återgifvit den af de fanatiserade, med hjelp af en gammal hedersledamot i sällskapet för nyttiga lögners utspridande, i omlopp satta tidningsankan om en hotande ministerkris, kommer Handelstidningen tillbaka till sitt gamla tema om unionens upplösning och förklarar helt enkelt, att om konungen sanktionerar norska Stortbingets beslut om ståthållareembetets afskaftande, så kommer unionen att upplösas. Men icke nog härmed; det förespeglas icke otydligt, att H. M. konungen härigenom (genom att i full enlighet med gällande lag och sedan Storthinget uppfyllt alla de vilkor, som förut för ett sådant fall blifvit af regeringen föreskrifna, afskafta ett alldeles onödigt norskt embete och derigenom göra en liten inskränkning i sin rätt såsom Norges konung) skulle-kunna gå förlustig Sverges tron. Annorlunda kan man ej fatta töljande tirad: Sanktioneras Storthingets beslut 1 riksståthållarefrågan, så kommer denna mening att snart vinn8 stor terräng, och har den en gång blifvit rätt allmän, så skall den ock blifva handling. Hittills hafva vi alltid föreställt oss, att, vid en så inträffande skilsmessa, Sverge skulle få behålla det konungahus, hvilket det sjelf fritt valt, men icke kunna vi tvinga oss till denna förmån. Föredrager t, ex. H. M. koj nungen att vara norsk konung, så kan ingen rimligtvis hindrazhonom att i detta hänseende få sin önskan uppfylld, ehuru smärtsam förlusten måste vara af en konung, som vi älskat betrakta såsom företrädesvis svensk, och hos hvilken vi, både till namn, bild och anda, velat skåda en erinran af våra gamla konungar. Handelstidningen, som så gerna brukar vilja med förnumstig min spela mentor i afseende på förlöpningar uti heta partistrider, i hvilka han sjelf varit förhindrad att deltaga, torde, vid närmare seftersinnande och när den vilda fyrigheten något laggt sig, inse att han hvarken gagnar den sak han nu förfäktar, eller Sverges verkliga sak, eller svenska pressen, genom dylika hufvudlösa utgjutelser. Men finnes det uti Norge ett riktigt norsktnorskt parti, som icke vill veta af något närmande till Sverge och som kunde vara bekymradt deröfver, att man nu på allvar var bbetänkt på att utan öfverilningar, utan att famla omkring i vida rymden. och endast hållande sig? till verklig rätt och billighet, till unionens anda och mening, yrka och kraftigt genomdrifva en verklig revision af unionsförhållandena, för att afhjelpa de klara och påtagliga bristerna. och olägenheterna; då borde detta parti i sanning votera en tacksägelseadress till hr Dalman, som genom sin motion lyckats vrida hela saken på sned, så att man kastat hela uppmärksamheten åt ett håll, der ingenting står att vinna och uträtta, der man icke har rättsgrund att stå uppå och der alla agitationer, all häftighet, alla öfverdrifna utgjutelser endast leda till ett moraliskt nederlag, efter hvilket det blir fara värdt att man af trötthet och leda låter hela den stora och: verkliga unionella frågan fara. Vi få då se, hvilka som bäst och ihärdigast skola bidraga till att hålla den frågan uppe, de, som från början velat fatta densamma lugnt, klart och praktiskt, eller de, som endast: velat göra den till ett underlag för en blind agitation. Eurir från Skåne. IL. Innehåll: Mera om passersedlarne från Skåne till Danmark. — Ännu mera om samma passersedlar. — Ytterligare litet mera i samma ämne. — Hvad en god solförmörkelse inbringar Helsingborgs borg