gy TE RPS Frågan om Savoyens afträdande till Frankike sysselsätter fortfarande uppmärksamheten åväl i Frankrike som i England: TI sistvämnde land har man inom parlamentet inerpellerat ministeren härom, och tidningarne gna deråt hela serier af artiklar. Förgäfves) försäkras från officiella håll, att intet verkligt fördrag angående ett dylikt afträdande blifvit på förhand mellan Sardinien och Frankrike uppgjordt. Man vidhåller ändock den öfvertygelsen, att ömsesidiga löften egt rum, och anser för öfrigt att grefve Walewski, genom a et hvilken engelska kabinettet erhållit de spar-J samma uppgifter, som kommit till dess kännedom, sjelf sannolikt icke varit fullt invigd Ä hemligheten. Öfver frågan i sin helhet anställer Times nyligen följande betraktelser: Aldrig har väl under hela loppet af gamla och nya historien ett mera utomordentligt skådespel varit å bane än det, som nu uppföres i provinsen Savoyen. Alltsedan normannerna eröfrade England hafva nämnde alplands innevånare lefvat under det konung ahus, som nu representeras af Victor Emanuel Till sina monarker ha savoyarderna alltid slutit sig med en ibärdig trohet, som hva:ken förföljelse, tyranni eller motgångar förmått skaka. Habsburgska busets förbindelse till sina arfländer i det egentliga Österrilze är temligen ny i jemförelse med de bandct, som fästa Savoyen vid dess hertigliga hus. Tbland Europas länder är England det enca, som har att uppvisa en lika gammal och lika lysande konungaslägt.. Savoyens och Piemonts regering befinner sig i den djupaste fred med Frankrike; regentfamiljerna äro genom äktenskap med hvarandra förbundna, och deras armåer ha kämpat vid hvarandras sid. på de ärofullaste slagfilt. som den nyarekrigshistorien vet att omtala. Savoyarderna ha föga attbeklaga -sig öfver; de ha gifvit Piemont sitt konunvgahus; de ega en tapper och fosterländsk adel samt en författning, som förlänar hvarje medborgare fribet att tala, att skrifva och att handla. Plötsligen uppstår midt i detta till utseendet så belåtna och lyckliga land en agitation för anslutning till Frankrike; man håller möten, man gör demonstrationer, man skrifver artiklar, hela det maskineri, som begagnas för en folkagitation, är nu satt i rörelse, väl icke af regeringen, ty denna synes ogilla rörelsen, utan antingen af någon nyck hos folklynnet eller af någon inflytelse utifrån. ,Dunkla rykten äro i omlopp rörande traktater, genom hvilka savoyska husets äldsta arfvedel skulle öfverlemnas åt Frankrike såsoa. ett slags utbyte emot Lombardiet och Venedig, likasom insinuationer från ena hållet, att Piemont vill bryta tro och lofven genom vägran af en ersättning för hvad det bekommit, samt å andra sidan, att Frankrike icke till fullo uppfyllt det vilkor, hvarigenom man i utbyte emot Savoyen och Nizza fordrade Venetien likaväl som Lombardiet. Dessa rykten ha från båda sidor blifvit officielt motsagda, och naturligtvis just derföre så mycket envisare trodda. Under tiden inträftar cn händelse, som man förnuftigtvis borde ha kunnat vänta sig. Staden Chambery gör en ganska inflytelserik demonstration, men besynnerligt nog är föremålet för denna demonstration icke att förorda en förening med det kejserliga Frankrike, utan tvärtom att-hålla fast vid det ädla furstehus, med hvars öden Savoyen förenat sina egna under de sista åttahundra åren. Ingentig kan öfverträffa den dygdesamma förtrytelse, som franska fressen vid detta tillfälle lägger i dagen. Man skulle kunna tro, att det goda folket i Chambery vid detta tillfälle hade lagt sig uti andras affärer, i stället för att det härvid endast bebandlat en sak, som man med skäl kunde tycka vara uteslutande dess egen. Patrie brännmärker ifrågavarande möte i ordalag, som en protestant skulle ha begagnat i fall han en vecka innan Bartholomeinatten hade upptäckt planen dertill. Demonstrationens — heter det — var icke någon enstaka händelse, utan resultatet af en. öfverlagd plan att imponera på allmänheten i afseende på Savoyens och Nizzas opinion. Emissariet äro spridda öfver hela landet, i ändamål att i hvarje del deraf organisera dylika uppträden. De uppgifter, som meddelats Patrien, äro så bestämda, att de icke lemna rum för det ringaste tvifvel om förhållandet. Ja, sjelfva myndigheterna synas understödja rörelsen, och det finnes verkligen personer i Savoyen .och. Nizza, hvilka hellre vilja vara fria Medborgare i en liten sat än på alla punkter regerade undersåter i ettstort rike. Det är hög tid — fortfar det franska bladet — att myndigheterna i Turin lära sig veta, att de icke kunna ha dubbla mått och vigter, att folket i Savoyen och Nizza har samma rätt att förfoga öfver. sio