Aftonbladet – 14 februari 1860, sida 4

hufvudet, och stötte nu på nacken. Han slickade, fp pustade och klippte med läpparne, saliven rann ur gapet i gossens halsduk. Slickningen blef lifligare pustningen häftigare och rofgirigare. Nu trampade vargen ut med tassn, så att han hade gossens hals emellan sina begge framtassar. Död eller lif! tänkte gossen. Hastigt som en blixt fattade han vargen vid begge framtassarne, drog honom nära intill sig, sprang upp, och bar sin hungriga gäst på ryggen. Vargen ville bita; men gossen drog honom. så tätt intill sig, att han icke hade rum dertill. Nosen låg nära intill gossens venstra kindben; den skarpa torra tungan hängde nära vid hans mun; var sen rosslade, som om halsen varit tilltäppt, han kratsade med sina baktassar igenom gossens både stöflor och strumpor så att han blödde. — Far! far! ropade nu gossen, när han lyckligt kommit till trädgårdsporten. — Far, far, för Guds skull far! — upprepade han i en förskräcklig ångest, emedan ingen hörde honom. Porten var innantill riglad, och alla sofvo i huset. Han hade uttömt sina krafter; bulta kunde han icke, emedan han ej hade någon hand fri, och med foten tilltrodde han sig icke att stöta på porten, emedan han fruktade att förlora jemvigten och falla omkull. Ändtligen stötte han baklänges sin g da vän vargen emet dörren. Vargen tjöt — alla hundar foro upp; Tyras, Diana, m. fl., alla voro på en gång på platsen. — Far! ropade gossen under hundarnes skällande, för Guds skull lät upp, jag har en lefvande varg. Nu hörde den gamle underjägmästaren, och den omtänksamma modren var redan på gården och öppnade porten; fadren hade redan fattat sin lodbössa. — Skjut icke! ropade sonen emot honom, jag har honom ju på ryggen. Låt endast upp-ladan. Han ställde sig med ryggen emot ladväggen och kastade vargen på en gång mot golfvet. Här väntade hundarne fången; men han sönderslet 3 stycken, och blott en kula dödade honom; — Äktenskapsförbindelser mellan britter och fransmän hafva en betänklig sida. Code Napolon stadgar: En son, som icke fyllt 25 år, och en dotter, som icke fyllt 21 år, Kunna icke träda i ktenskap utan faders och moders tillåtelse. Om föräldrarne icke komma öfverens, är faderns bifall tillräckligt. Med anledning af denna lagparagraf förklara de franska domstolarne alltid äktenskap, som i England blifvit ingångna mellan frans män och engelskor, för ogiltiga, i händelse fransmanaen icke kän förevisa den erforderliga tillåtelsen. Sådana äktenskap äro deremot giltiga i England. Deraf händer, att ett icke obetydligt antal engelska damer, som äro gifta med fransmän, på ena sidan om Kanalen anses som icke-gifta; de äro i Frankrike illegitima, men i England så legitima hustrur någon kan begära. Här ett exempel af de olägenher, som den skiljaktiga lagstiftningen medför. Hr Gay-Lussac, son af den bekante vetenskapsmannen, har ny: ligen gift sig med en bildskön engelska, utan att hafva inhemtat sin mors tillåtelse dertill. (Gay Lus.sac d. Ä. är, som bekant, redan afliden.) Han lät viga sig med flickan, vexlade ringar och är utomor dentligt förälskad. Sedan presten fullbordat vigseln, ämnade Gay-Lussac föra sin hustru till sitt hem, som rätt och billigt är. Men den nygifta frun yttrade: visst icke, min älskade man; jag begifver mig åter 1 mina föräldrars hem och stannar der, tilldess du visar mig din mors skriftliga tillåtelse. Men gamla madame Gay-Lussac är egensinnig och villingenting ha att skaffa med den vackra engelskan; denna förblir envis, och den unge äkta mannen, som har en hustru, men ändock icke har någon hustru, är förtviflad. Hans Arabella ser sin man blott i vittnens närvaro, skänker honom ett kyskt leende och räcker honom icke sina rosenläppar, utan sin liljehvita band att kyssa. Lussac hade gjort upp en plan att enlevera sin hustru; men denna misslyckades genom både hennes och svärmoderns vaksamhet. Så stod det ännu i December med detta äktenskap, som egentligen ännu icke är något äktenskap. .— En dam af-verld, gift med en galerslaf. Till högsta domstolen i Paris har i dessa dägar inlemnats en ansökan om äktenskapsskilnad, undertecknad af en ung dam, som gift sig, utan att närmare känna mannen, med en, som utstått 15 år: galerstraff för ett mord. Mannen hade ett bildadt och angenämt väsen, visade en innerlig tillgifvenhet för sin hustru, som älskade honom varmt, utan att hafva en aning om-hans föregående lefnadsöden, och det enda, som störde deras trefnad och slutligen äfven väckte svärmodrens stora förundran voro de ruskiga besynnerliga figurer, hvilka studom presenterade sig som mannens bekantaoch önskade hemliga samtal med honom. Mer och mer började äfven mannens lynne blifva oroligt, nedstämdt och dystert. En af hans gamla bekantskaper, som igenkänt honom i hans nya förhållanden, hade nemligen med hotelser att upptäcka honom, afprejat honom den ena summan efter den andra; han synes äfven haft samvetsqval deröfver, att han ingått ett sådant giftermål. Nog af, en vacker dag lemnar han Paris, medtagande en betydlig det af sin hustrus hemgift, i afsigt att aldrig återkomma; men kärleken till hustrun tager åter öfverhand, och han återvänder med summan, föregifvande att han endast gjort en nödvändig affärsresa. Men under tiden hade den ofvannämnda ruskiga figuren, upptäckt för svärmodren hvem han var. Man kan föreställa sig den unga hustruns smärta och förtviflan, då upptäckten kom till hennes öra! Hade de bebott en aflägsen vrå af verlden och ingen mer än hon fått kunskap om förhållandet, hon skulle måhända då hafva med tystnad funnit sig i sitt öde. I det stora Paris, der händelsen blef ett samtalsämne för dagen. och der hon eger ansedda anförvandter, nödgades hon till det steg, som hon nu tagit. — Tidemand har nyligen emottagit en större beställnin af en rik man i London:, och har, enligt öfverenskommelse med beställaren, valt till ämne. Ett socsenbudr, eller en prest som meddelar en döende (en gammal norsk bonde) sakramentet, usder det att hela familjen är närvarande vid denna djupt gripande, heliga förrättning Kompositionen är redan gjord för längre tid sedan, men kommer först nu att utföras. Scenen är af konstniren förlagd till en af de gamla rökstugorna,, som snart endast torde finnas till på taflor och i minnet. — Det ararbete som Tidemand eljest för ögonblicket har för händer är en Brudepyntning paa Staburet, hvilken kommer att taga sig mycket egendomligt ut genom de många brokiga mattor, dukar och täcken hvarmed golf, tak och väggar äro prydda. Denna målning är ungefär 5 fot lång och lär äfvenledes vara beställd i England. Fn äradsadkaästsitsd HANDELS-UNDERRÄTTELSER. Vexelkurser, noterade Stockholms böre Ttednaaom den 14 Febr.