Aftonbladet – 14 februari 1860, sida 3

tt regeringen, om den fortfarande vidhåller vn afsigt att befästa hufvudstaden, låter hela frågan undergå en grundlig revision samt framför allt ofentliggör de nya resultater, tilljhvilka den otvifvelaktigt kommer. F5BBelTE oo pe Räitegångsoch Polssaker. Under tillopp af en ofantlig mängdåhörare fortsattes i lördags inför rådhusrättens 3:e afdelning ransakningen med lotsen Antonellos. Timmermannen Lundström var tillstädes, och justerades nu för honom protokollet för föregåen?e rättegångsdag. Antonellos, som var från häktet inställd, uppförde sig äfven i dag mycket vildsint. Då han af ordförandena tillsades genom hr Novini att vara tyst och lugn samt icke äfbryta justeringen, inföll han häftigt: Hur är det möjligt att vara lugn, då man är galents Då Antonellos tillspordes om åtskilliga stridigheter i hans uppgifter och hvilka icke sammanstämde med vittnenas utsago, svarade Antonellos under mycken hetta: Det är klart att alla vittnen skola tala mot mig — jag är mitt eget vittne — jag har ju erkänt att jag mördat kaptenen — gör slut, jag skäms ej att hängas på hvilket torg som helst, men gör det snart, ty jag kan hvarken ätaeller få någon ro, emedan det tidt och ofta bultas ä fängelsedörren. Då Antonellos vildsinthet alltmer och mör tilltog, måste han utföras ur sessionsrummet under dot protokollsjosteringen verkställdes. Efter en stunds förlopp infördes Antonellos ånyo. I anledning af framställd fråga, påstod han bestämdt, att han ryckt den dolk, hvarmed han utförde mordet, från kocken Sjöholm, att hela besättningen hade arit uppe på däcket då gerningen föröfvades, och att innan ban stötte dolken i kaptenens bröst hade han af besättningen blifvit fattad i båretDå Antonellos förklarade att han omöjligen kunde förhålla sig lugn under det protokollet skulle för honom justeras, så uppsköts målet till annan dag. — Häradshöfding Beckman, ombud för danska ångbåtsbolaget Cimbria, har nedsatt revisionsskilling ör att kunna ingå till Kongl. Maj:t med besvär öfer hofrättens nyligen afkunnade utslag i rättegången mellan Skånes och Cimbrias bolag. — I torsdags förekom åter inför rådhusrättens 5:te afdelning det af drängen Pettersson mot slagtarestyckmästaren Jastrow instämda mål för det Jastrow skulle hafva inne å gården till sin principals, slagaremästaren Eckerts egendom, n:o 10 vid Falkenbergsgatan, öfverfallit Pettersson och tilldelat honom slag, deraf blodvite uppkommit. Såsom vittnen bördeg drängen J. A. Mellberg och timmermannen Olof Olsson, åberopade af Pettersson. Båda vittnena kunde, icke påstå att Pettersson varit nykter vid tillfället, men, tillade Mellberg, den, hvilkens, såsom Pettersson varit ute och skjutsat, får lof att ha sig litet ill bästa för att värma upp sig med, och om han :4 skulle fippla på en enda smet,, så vore det ej att undra på. Skomakaremästaren Bengt Andersson, ill vittne åberopad af Jastrow, intygade deremot att Pettersson varit så rusig, att han icke kunnat rida i husbondens häst, som han hemforslade efter skjuts all Fittja, utan måste åka å ett åkdon och låta Mellocrg, som åtföljde med från Fittja, rida på hästen. intet af vittnena hade sett Jastrow öfverfalla Petersson, och då Jastrow icke kunde förmås att öfver:emna målet till domstolens pröfning, så uppsköts etsamma till nästa torsdag, då Jastrow eger att nedhafva vittnen, hvilka skola intyga att Pettersson arit rusig och vildsint samt sjelf vållat den åkomma han erhållit. d — Rådhusrättens 5:te afdelning dömde i dag f. vanmålsbärareåldermannen Bengt Svensson att,för let ban falskeligen och af argt uppsåt angifvitspannålsbäraren Ericsson för att hafva begått stöld, men cke kunhat i någon mån samma angifvelse styrka, sjelf stå ansvar såsom för första resan stöld till ärde af 26 rdr 22 öre och böta detta belopp 3 gånzer med 78 rår 66 öre eller, i brist af tillgång till vöter, undergå 10 dygns fängelse vid vatten och bröd samt derförutan uti 6 månader hållas till allmänt raffarbete. Svensson har vid flera af de många -attegångsdagarne, då målet förevarit, förgäfves blifIt af domstolen uppmanad att återkalla angifvelsen. -— Rådhusrättens 4:de afdelning dömde i går f. dsryggeribokhållaren E. Erikson, född den 4 Februari 1823 i Boreboda af Kihls socken uti Örebro län, att ör det han utgifvit två särskilta reverser å större belopp och sig af desamma begagnat, enligt förordvingen af den 7 Sept. 1858, uti 6 månaders tid hålias till allmänt straffarbete. — Erikson, hvilken haft kondition här i staden, har, sedan han lemnat densamma, fört ett utsväfvande lefnadssätt. Det hade !yckats honom att å de falska reverserna nppbära Åera tusende riksdaler. Han hade företett falska bref från hemorten och dermed sökt inge den föreställningen, att han hade att derifrån förvänta fett större arf. Bie — Samma afdelning afkunnade utslag angående arbetshjonet Johan Söderberg, hvilken, intagen å allmänna arbetsinrättningen, derstädes med knif tilldelat vaktmästaren Nätt knifstygn i magen och låret samt nästan klyft ett finger. Söderberg dömdes att för oqvädinsord och tre sårs utdelande med lifsfarligt vapen straffas med 10 dygns fängelse vid vatten och bröd samt derefter i 3 månader hållas till allmänt straffarkete. sd — Rådhusrätten3 3:e afdelning afkunnade 1 går utslag angående åkaren Jonas Andersson, häktad orh tilltalad att hafva anlagt mordbrand uti en vedbod i huset n:r 11 vid Hammarbygatan. Domstolen ansåg att då styrkt blifvit att Andersson, så fort elden spridt sig, genast släckt densamma, hans handling icke kan som mordbrand betraktas; men ålades han dock att ersätta åkaren Stille den skada denne lidit å sin i boden förvarade halm. Decremot tillämpades å Andersson ansvar enligt den nya lagen om bedrägeri, hvarigenom Andersson dömdes att, för det ben för 2000 rdr rmt försäkrat sin endast till ett värde af 200 rår rnt uppgående lösegendom, straffas med 4 månaders fängelse. — Ynglingen Rosenberg, som föröfvat stölden från PLilippe, var åter inställd till förhör. . Efter justering af protokollet för föregående dag, hördes nu som vittne djurgårdsstängaren Ericssons hustru Eva Eriesson. Hon hade uti Tyskbagarbergen upphittat det plundrade bleckskrinet. Huruvida detsam na blifvit med knif uppbrutet, kunde hon icke intyga, ty hon, som förut icke haft kännedom om stölden, hade genast begifvit sig till polisvaktkontoret och aflemnat skrinet. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Johnsson, afgaf nu sitt slutpåstående och yrkade ansvar å Rosenberg efter 1, 4, 10 och 18 4 i K. förordningen af den 4 Maj 1855. Utslag kommer att annan dag afkunnas. — Rättegången mellan murmästaren Sandgren och ookhållaren Osvald Carr har nu så långt fortskridit,