TVÅ STÄDER. EN BERÄTTELSE AF CHARLES DICKENS. Högt upp mot taket var en med tunga galler försedd fönsterglugg utan glas uthuggen i muren, och framför den på litet afstånd en liten förbyggnad af sten, så att man icke kunde få sigte af himlen på annat vis än att böja sig ner och skåda uppåt. Der var ock en liten spisel, äfvenledes starkt förgallrad, på något afstånd från öppningen. På härden låg en liten hög falaska. Der var ock en stol, ett bord och en halmbädd. Der voro de fyra svarta väggarna, och i en af dem en pstig jernring inslagen, För blosset längsefter väggarna, så att jag får se demp, sade Pefarge åt fångknekten, Karlen lydde, och Defarge följde ljuset Nga efter med ögonen. FE Se hit, JacquesI A. M.! skränade Jaques Tre, sedan han lust på muren. S Alexander Manette,, hviskade Defarge i hans Öra, i det han utpekade bokstäfverna med sitt af krut svärtade finger. Och se här har han skrifvit: En stackars läkare. Visst var det också han, som ristat en almanach på den här stenen, Hvad är det du bar i handen? Ett bräckjern? Tag hit det! Han hade ännu luntstaken till sin kanon i handen, hvilken han nu hastigt utbytte mot bräckjernet, vände sig till den murkna stolen och bordet och krossade dem med några få slag. Hållblösset högrel sade ban i uppretad ton till fångknekten. Leta noga bland de ) Se Aftonbladet niis 1—5, 7—11, 13—27, 29, 34—36,