af medlidande i dessa hårda drag numera omöjligt kunde finna en plats. Men i den ocean af ansigten, i hvilken hvarje grym och ursinnig lidelse hade sitt lefvande uttryck, utmärkte sig två grupper af fysionomier — hvardera bestående af sju — hvilka erbjödo en så skrikande kontrast till de öfriga, att väl aldrig något haf brusat, bärande på sina böljor märkvärdigare spilror. Sju ansigten af fångar, hvilka plötsligen blifvit befriade af stormen, som hade sprängt deras grafhvalf, buros högt öfver alla andra, alla förskräckta, alla förvirrade, alla häpna och förvånade, liksom trodde de att yttersta domen var kommen, och att de hurrande och hojtande varelser, som omgåfvo dem, voro mörksens andar. Der voro ock sju andra ansigten, hvilka buros ännu högre upp i vädret, sju döda ansigten, hvilkas sänkta ögonlock och halft synliga ögon afvaktade den yttersta domen. Orörliga ansigten, öfver hvilka dock ännu hvilade ett väntande — icke utplånadt — uttryck; ansigten, stadda i en fruktansvärd förväntan, såsom de der ännu en gång skulle komma att lyfta de sänkta ögonlocken, och de blodlösa läpparne bära vittnesbördet: Du gjerde dett Sju befriade fångar, sju bloddrypande hufvuden på pikar, nycklarna till den förhatliga fästningen med de åtta starka tornen, några funna bref och andra handlingar rörande forna fångar), längesedan döda af hjertesorg — sådant, med mera dylikt beledsagade Sankt Antons mäktigt genljudande steg på gatorna i Paris den fjortonde Juli sjuttonhundraåttionio. — Gifve Gud, att Lucie Darnays ) Det visade sig af de i Bastiljen funna papperen, att man aldrig hade gjort konungen räkenskap för, huru beviljade Lettres de cachet blifvit begagnade, hvilket ännu mer upptände folkets hat mot adeln. Öfvers. anm.