MILITÄRAFDELNING. Granskning af komiterades förslag till Stockholms befästande. De anmärkningar, vi hört framställas mo: detta komitens förslag, röra -e!s befästningarnes läge och beskaffenhet med antagande at! de grundprinciper, från hvilka besagde komitc utgått, varit riktiga; dels röra de just dessa grundprinciper. Vi vilja börja medde förra som äro gjorda under den förutsättningen, att kxomitens åsigt —det Stockholm blott skulle försvaras mot en mindre styrka, eller under en kortare tid mot en större, samt i båda faller skyddas för bombardering — vore den riktiga. 1. Fastän komitån såsom hufvudform fö: befästningen antagit systemet af en kedja indre verk, bar den likvisst ej konseqvent dhållit denna tanke, utan anlagt andra befästningar, hvarigenom större kostnader än behöfligt uppkommit. Detta gäller i främsta rummet det stora, dyrbara, enligt kaponier-systemet byggda, femkantiga verket n:o 11 på södra sidan (vid Johannishof och Qvarnängen, straxt utom Skanstull), som ligger bakom len öfriga kedjan. Dess nytta är svår att inse. Det beherrskar nemligen ingen af de båda stora vägar, som vid Skanstull stöta tillsammans, men beherrskas deremot sjelft af kringliggande höjder, för hvilka det måste defileras. Oaktadt dess onödiga storlek, är det dock alldeles för litet att upptaga någon större styrka, vare sig att denna blifvit tillbakakastad utifrån, eller ämnar göra utfall inifrån. Det är således i högsta grad svårt att förstå, hvartill det egentligen skall tjena, och åtminstöne borde detsamma allra sist bland samtlige befästningsarbeten kommit i fråga att uppföras. Likvist är det just detta, med hvilket man börjat hela företaget. Och det är för samma minst af alla behöfliga verk, som den ryktbara Odelbergska expropriationsaffären egt rum; den sandbacke, på hvilkea det upprättas, har kostat boatydligt öfver tredjedelen af hela den expropriationssumma, öfver hvilken man haft att disponera. Detta synes oförklarligt. Huru mycket vigtigare hade det ej varit att först upprätta 3 eller 4 af de mindre verk, som skolat utgöra sjelfva omfattningskedjan, och hvilka troligtvis kostat mindre. Äfven på norra sidan har komiten frångått det antagna systemet, genom att föreslå en lång jordlinie, som sträcker sig från Norrtull till gamla befästningen vid Carlberg, samt lerifrån öfver egendomen Ingenting till Ulfsundaviken, och hvilken svårligen kan anses nödvändigare på detta ställe af kedjan än på något annat. Men det egna med denna jordlinie är att dess ena del — mellan Norrtull och gamla befästningen — löper längsmed den djupaste delen af den dalgång, som