det vore icke desto mindre vigtigt att fasthålla vid den principen, att prinsar med blott eventuel arfsrätt till tronen icke behöfva någon hofhållning, för upprätthållandet af sin värdighet. Hvilket belopp, som bör anslås, vore svårt att bestämma, men man torde härvid böra fästa afseende på hvad som är den allmänna meningen i landet, och det torde dervid böra aktgifvas på den omständigheten, att lika litet som det i landet försports någon önskan att anslaget till H. M:t konungen skulle nedsättas, lika allmänt har den önskan gifvit sig tillkänna, att anslaget till hertigen af Dalarne ej bör öfverstiga hvad som nödvändigt behöfves. Vid bestämmande åter af det belopp, som i sådant hänseende må anses vara det rätta, måste man taga i betraktande H. K. H:s ekonomiska ställning i öfrigt. I utskottsafdelningen hade sådana upplysningar härutinnan blifvit talaren af en ledamot meddelade, att talaren tillstyrkt den af K. M:t äskade summa; men i utskottets plenum hade åter af personer, på hvilkas uppgifter talaren icke kunde tvifla, blifvit upplyst, att H. K. H:s enskilda inkomster vore jemt dubbelt så stora som i aftdelningen kade uppgifvits, hvarföre talaren, på samma grunder som han först tillstyrkt de 36,000 rår, ledde sig till den öfvertygelse, att samman borde och kunde nedsättas till 25,000 rdr. Hr Wern instämde hufvudsakligen med hr Gråå. Ansåg för öfrigt riksdagsmännen böra betraktas såsom svenska folkets representanter, icke såsom representanter för någon viss klass! Rätta tidpunkten att taga i betraktande de olika samhällsklassernas ställning blir när man skall beskatta dem. Tillståndet på malmarne i hufvudstaden har ingenting att göra med bestämmandet af hvad som är nödvändigt för konungahusets medlemmar för upprätthållande af deras värdighet, såvid det icke möjligen kan anses för hufvudstadens invå nare förmånligt, att konungafamiljen sättes i tillfälle att depensera. Den föreslagna summan är blott , af hvad som anslagits åt den äldre brodren, och ett mindre belpp torde ej böra ifrågakomma. Det anslag kronprinsen åtnjöt före sin förmälning utgick under hans faders lifstid och blott för en kortare tid Det nu ifrågavarade kommer sannolikt att bibehållas tills H. K. H:s förmälniog. Tal. trodde att landet ej skulle med belåtenhet se, om prinsarnefej sattes i tillfälle att upprätthålla sin värdighet, och tillstyrkt derföre bifall. Hr Ditzinger talade för 25,000 rdr. Hr Sohwan trodde det föreslagna beloppet ej för stoäför H. K. H. att lefva enligt sin ställning, dei må nu kallas hofhällning eller ej. Trodde hans en skilda ekonomiska ställning ej härvid böra tagas öfvervägande, men hade för sin del hört i afseendt derpå alldeles motsatsen af hvad hr Björck uppgifvit. Tal. ville öppet gifva tillkänna sin åsigt i afseende på detta som hvarje annat anslag, på det den mått: tomma till hans valmäns kännedom. Han ansåg si dock befinna sig här icke för att uttrycka deras åsig ter, utan för att representera svenska folket. Hr Cedergren tillkännagaf sig rösta för 25,000 rdr, och hr Rosonqvist förmälde sig i afseende på först: hufvudtitelns anslag biträda de åsigter, som uttryck tes uti C. A. Larssons reservation, bekännande sina vyer i denna fråga icke sträcka sig högre än odalmannens. Hr Loven ansåg de 50,000 rdr, som hertigen a; Dalarne skulle erhålla, om svenska ständerna an sloge 36,000 rår, ej vara för mycket, visserligen ick: för att hålla något hof, men för att hafva betjening ch utöfva det meeenatskap, hvartill hans ställning föranleder. Hr Trädgårdh tillstyrkte bifall, derföre att det :j blifvit ådagalagdt att 35,000 rdr vore för mycket och derföre att Norge redan beviljat det efter ena handa beräkningsgrund der äskade belopp, och vi väl icke borde bestå mindre i förhållande till folkmängden. Hr Hjerta erinrademed anledning af hr Wzerns yttrande, att någon minskning af debetsedlarne väl svårligen stode att åstadkomma, om man icke hus hållade Med statsmedlen, och han beklagade att en medlem af statsutskottet från detta stånd kunnat förbise något sådant. Af intet blifver intet, oci: hvarje statsutgift måste väl tagas af de skattdragande, om än icke hvarje anslag särskildt på hvar och en af dem fördelas. Talaren kunde icke tro att statens värdighet fordrade ett drygt hofhållningsanslag för en yngre medlem af konungahuset. Den ofta hörda jemförelsen med presidentens i Förenta Staterna gage och konungens civillista ansåg talaren oegentlig och olämplig, men trodde deremot att man utan all obillighet kunde jemföra nämnle gage med hvad som här tilldelas åt en yngre prins. Och då Förenta Staternas president kan upprätthålla sin värdighet såsom statschef med 25,006 dollars, så bör en yngre medlem af konungahuset här också kunna upprätthålla sin värdighet med den i betraktande af olika prisförhållanden här lika betydliga summan 41,000 rdr. I Schweiz åtnjuter sjelfva statschefen i aflöning endast 10,000 franes och anser sig troligen i alla fall kunna och böra upprätt hål a landets värdighet. Hr Wern protesterade mot hr Hiertas yttrande och erinrade att han vid två föregående riksdagar haft förtroendet sitta i statsutskottet, utan att mar beskyllt honom för missbushållning. Hrr Wahlbom och Kook talade för det högre anslaget. Hr Lindeström förklarade sig icke kunna instämma hvarken med hr Blanche eller hr Swartz, utar trodde sig böra i hvarje fall pröfva hvad han an såg rätt. I det förevarande instämde han med re servanterna. Hr Ekelurd instämde med hr Swartz och ansåg let högre anslaget just komma hufvudstadens handt verkare till godo. Vid votering segrade summan 25,000 rd; med fyra rösters pluralitet.