Aftonbladet – 13 februari 1860, sida 2

nan, arbetade och sysslade der trängseln var som starkast. Håll dig tätt intill mig, Jacques Tre, skrek Defarge; Jacques Ett och Jacques Två, skiljens åt och ställen er hvardera i spetsen för så många af dessa patrioter som möjligt är. Hvar är min hustru? Jo, här har du migl sade madame, lugn såsom vanligt, men i dag utan sticksömi händerna. Hon bar, i stället för denna fredliga persedel, i sin manhaftiga högra hand en yxe, KR sin lifgördel en pistol och en mordisk knif. Hvarthän, min gumma? Till en början följer jag dig. Sedan skall du få se mig i spetsen för qvinnorna. Framåt, dålv skrek Defarge med dånande stämma. Patrioter och vänner, allt är nu i ordning! Till Bastiljen! Med ett tjut, hvilket dånade liksom hade hela Frankrikes andedrägt varit sammanpressad i detta förhatliga ord, häfde sig det lefvande hafvet, våg på våg, djup efter djup, och öfversvämmade staden ända fram till den gamla fästningen. Stormklockorna ringa, trummorna dundra, hafvet rasar och ryter mot sin nya damm, anfallet .begynnes. 3 Djupa grafvar, två vindbryggor, väldiga murar, åtta starka torn, kanoner, musköter, eld och rök. Genom eld och rök — i eld och rök — ty hafvet uppkastade honom mot en kanon, och genast blef han en kanonier — skötte sig vinskänken Defarge såsom en manbaftig: soldat. Två förfärliga timmar, En djup graf, en vindbrygga, väldigastenmurar, åtta starka torn, kanoner. musköter, eld och rök. En vindbrygga ner! —-Gå på kamrater, alia man framåt! Gå på Jacques Ett, Jacques Två, Jacques Ettusen. J-cques Tvåtusen, Jacques Tjugofemtusen! I alla englars eller djeflars namn — hvilketdera I