Aftonbladet – 11 februari 1860, sida 2

—— lefva i mitt minne. Jag hoppas att det skall räknas mig till. godo en gång när alla dagars ända kommer... Blif icke orolig; J28 ämnar icke hålla en predikan., Jag är icke alls orolig. Att se er allvarsamt stämd är någonting, somär långt ifrån att oroa mMig. Carton smålog och gjorde en hviftande rörelse med. handen, liksom för att slå det all. varsamma i vädret. Vid ifrågavarande. virriga tillfälle — ett af de många, Gudi klagadt! — pinade jag er med åtskilligt dumt prat om att jag: icke stort tyckte om er. Det har jag längesedan glömt. Återigen ett höfligt talesätt! Men, herr Darnay, jag har icke så lätt för att glömma, som ni har, efter hvad ni påstår. Jag har ingalunda glömt det, och ett sådant; der lätt svar förhjelper. mig ej till en sådan glömska. Om svaret var lätt, genmälde Darnay, så ber jag er om ursäkt derför. Min mening var endast att uttrycka huru ringa vigt jag fäst vid denna småsak, hvilken ni, till min förundran, tyckes ha lagt så allvarsamt på sinnet. Jag försäkrar, er på heder och ära, att jag för längesedan glömt hela den saken. Store Gud! hvad: var der egentligen att glömma? . Skulle jag ej haft något vigtigare att lägga på den stora tjenst ni gjorde. mig den dagen? ;Hvad den der stora tjensten beträffarp, sade Carton, så anser jag för min skyldighet att säga er, att det var platt, intet annat än ett infall, ett.advokatsupptåg för ögonblicket. Jag vet icke med mig att jag det .minsta brydde. mig om huru det skulle slutas för er... Förstå mig väl: jag. menar då, jå den tiden; jag talar om fordomdags. Ni talar om den tjensten såsom. om ett lapprioj.sade;Darnay, ;men jag vill icke börja någon tvist om ert lätta svar. Rena sanningen, herr Darnay, tro mig på