Aftonbladet – 11 februari 1860, sida 2

under det de voro inbegripna i utförandet af sitt dåd, närapå kände sig och nära på sågo ut såsom deltagare i ett ohyggligt brott. ; TJIUGOANDRA KAPITLET. En förbön. När det nygifta -paret återkommit till. hus och hem var Sydney Carton den första person, som kom. för att önska. dem tomtebolycka. Han anlände få timmar efter deras hemkomst. I klädsel, uppsyn och sätt att vara var han alldeles densamme som förut; dock. bar. han i sitt ansigte ett uttryck af ett slags grofkornig trohet och tillgifvenhet, som Darnay förut aldrig hade varsnat bos honom. Han afpassadesett tillfälle att föra Darnay afsides-tillett. fönster, i afsigt att få tala med. honom ohörd af de andra. Herr .Darnay, sade han, jag skulle så mycket önska att -vi blefve vänner. Det äro vi redan, hoppas jag. Det är en godhet af-er att säga mig:det såsom en vanlig höflighet, .men jag menade det icke blott i den -betydelsen. Sanningen att säga, när jag säger att jag önskade att vi skulle; bli vänner, så menar jag knappast det heller. : Charles Darnay — såsom naturligt var. — frågade honom :gladt och vänligt hvad han egentligen menade. Gud fördöme :mig, svarade Carton småleende, om jag icke har vida lättare för att begripa det inom mig sjelf än. att göra det begripligt för er. ! Låt mig. dock.fresta på. Ni torde påminna er;en viss famös afton, cå jag var mera pirum än... Jag brukar vara ? Jag påminner migzett visst famö:t tillfälle, då nirtvang mig att medgifva att ni hade druckit. Och äfven jag påminner mig det. Mina synder öro mig alltid en tung börda; ty de